Tur man fått lära sig skillnaden mellan rätt & fel.

Jag fick en uppmaning av en anonym läsare att berätta mer om hur min

vardag ser ut...

Jag har ju inte bloggat på över en vecka på grund av tidsbrist.

Det är inte alls någon överdrift eller något facit av att jag har prioriterat

annat, utan jag har verkligen inte haft tid.

Det skulle vara jätteroligt att ha möjlighet att skriva ett inlägg per dag men

med ett meningsfullt jobb och andra tidskrävande åtaganden så har jag inte

en chans att hinna med det vissa perioder.

I veckan har jag hattat på som aldrig förr.

Jag sa till mina kollegor när halva veckan hade gått att det känns som att

jag ränner in och ut och upp och ner konstant.

Hit & dit .com

Räddningen just nu är lillasyster.

Hon gör det jag inte hinner göra och det underlättar mina dagar enormt.

Det kan vara allt ifrån att svara på mail, ringa samtal, ta diskussioner med

jobbiga säljare, beställa saker, fixa & trixa med mera.

När jag inte är på plats i samma utsträckning som förr så måste nån "vara

jag" och det jobbet gör hon oerhört bra.

Det som är den avgörande skillnaden för mig, med att ha lite avlastning är

hur stressad jag behöver känna mig.

Jag tror inte det finns en enda företagare i detta avlånga land som inte har

ett inneboende kontrollbehov.

Att ha det är en företagares basala grund i den långa behovstrappan.

Saknar man det drivet är man inte skapt att vara självförsörjande.

Klart det sen finns nivåer.

Så just nu är min vardag jobb, skola, möten & hund.

Detta varvas i en enda salig virvelvind om vartannat.

Men till veckan har jag helt magiskt inte en enda lektion eller hittils nåt

möte inplanerat - INTE ETT ENDA!

Jag planerar att hinna träna, det är mitt absoluta mål med veckan som

kommer.

Nu undrar jag en sak & väljer att spåna fritt.

När jag gick hem från jobbet i går så passerade jag de nybyggda, superfina

kvalitetshöjande, strandnära & nedklottrade modulstugorna som står upp-

ställda på våran fina camping här i Kalix.

En personer har alltså valt att ta ut sin kreativitet på ett olagligt och

destruktivt sätt.

På klottret ser man att människan har skills.

Han/hon är en estet ut i fingerspetsarna.

Han/hon har koll på färg & form.

Personen skulle göra mycket bra ifrån sig inom yrken som frisör, inredare,

ljussättare, florist eller art designer.

Men genom att redan nu i sina yngre år, vilket jag vågar gissa på, ha valt

bana här i livet är den riktiga arbetsmarknaden snart inom icke uppnåeligt

räckhåll.

Det är en stor sorg och tragedi för samhället att det faktiskt finns en sorlig

men begåvad stackare bakom sprayburkarna.

En person som måste få uppmärksamhet till varje pris.

En person som inte vet bättre.

Var tror Ni att denna unga människa befinner sig om tio år ??

Vad är nästa steg ?

Behöver jag presentera statistik eller börjar Ni förstå vart jag vill komma?

Amen.

// Melinda