På mindre än en månads tid har jag kommit i närmare kontakt

med över 15 tidigare helt obekanta personer i min hemkommun.

Det finns ett utryck som säger " be careful what you wish for because

you might just get it all" eller nåt sånt.

Det har just hänt mig.

Jag ville ju att det skulle hända roliga saker, att få se lite annat och

nu vips så hinner jag inte med allt som dykt upp.

Skolarbetet behöver ett rejält uppsving i tid som jag lägger på det.

Hela helgen och då menar jag 08-22 MÅSTE jag nu ta och sätta fart.

Jag ska inte gå ut genom dörren mer än nödvändigt för att inte spilla

en minut av dyrbar tid.

Jag är på håret att ligga efter de andra i kurserna.

Religionen är jag redan baki i.

Historian och svenskan är på vippen.

Jag önskar att jag bara kunde läsa samhällskunskap, att det fanns en

B, C, D, E, F & G kurs.

Det är så otroligt intressant och allt jag lärt mig har jag hittils haft

nytta av varenda dag.

Dessutom är läraren suverän!

Som det känns nu skulle jag vilja bli samhällskunskapskunnare.

Bara så.

Kan man leva på det måntro ? =)

Jag har haft ett bra möte ikväll.

Ett diskussionsmöte där ordet var fritt.

Jag kände mig helt bekväm med alla inblandade och jag tror att vi

som satt där tillsammans kommer att utföra vårat arbete på en bra

och sammarbetsvänlig nivå.

Det finns så otroligt mycket dold kompetens mitt i bland oss.

I morgon har jag lektioner och sen måste jag förbereda material för

en liten föreläsning som jag ska hålla på friskolan på fredag.

// Melinda

På ett betydligt varmare ställe.....

Ibland är verkligheten inte alls i närheten så bra som bilden man har

målat upp i sin fantasi.

Öppet dygnet runt.

Att få tag på en Cola, kaffe & en grillad korv dygnet runt måste onekligen

vara den större stadens vassaste konkurrensfördel.

Två besök på 6 timmar.

03 & 09.

Nattmat och frukost, dagen är räddad.

Gårdagen var supermysig.

Själva krogsvängen var väl så där men allt innan och efter var helt klart

en lyckad tillställning.

Förhoppningsvis blir det fler svängar inom en snar framtid med samma

glada laguppställning.

Hemma väntar middag hos Danne & Linda samt ett möte på staben.

Sen ska jag ut till Ryssbält och hämta Rally som är hos Janne, Tekla och

Carola på bus & mys.

Avslutningsvis, denna iskalla men soliga söndag ska jag göra en liten

"actionlog" för veckan som kommer.

//Melinda

Nedan - Sandra kör Salsa/Latino lektion med oss =)

Jag måste skärpa mig, rycka upp mig.

Gör jag bara samma saker, får jag leva med samma händelser.

Började denna morgon med ett intressant studiebesök på Lilla Miraklets

förskola här i Kalix.

Tjejjerna som driver verksamheten är i samma ålder som jag och som

alla företagare så utgår man i första hand ifrån kundens bästa.

I det här fallet är kunden små barn och jag hade förmånen att träffa ett

ett helt gäng "kunder" under full aktivitet.

Med mig från mötet fick jag en god inblick i deras sätt att jobba, deras

situation i kommunen med mera.

Sandra kom förbi igår kväll.

Surr och semlor.

Hon tyckte inte att vi hade hunnit surra ordentligt på ett tag så det var

dags för en "up to date" vilket är ganska roligt då vi surrar med varann

8 timmar om dagen ungefär.

Men hon har faktiskt helt rätt när jag tänker efter, det har varit så mkt

jobbsnack för oss på jobbet sista tiden att vi inte hunnit med det privata.

Vilket ju är helt naturligt att jobbet är största samtalsämnet på jobbet,

men när man spenderas sina dagar med sina närmsta vänner brukar vi

jämt hinna avhandla allt annat mellan varven över en kaffe eller the när

det är lugnare i butiken & salongen.

Vi kom underfund med att det blir en luleå weekend i helgen.

Vi har fixat en lägenhet mitt i stan, och åker dit direkt jag slutar jobba

på Lördag.

Efter ett litet peptalk med min nära "vän/mentor/extramor" Carola så

bestämde jag mig fär att rycka upp mig.

- Du måste börja hitta på saker, åk nu, vi tar Rally, du måste se dig om

 Melinda, uppmanade hon och visst har hon rätt.

Så...nu har jag i alla fall gett min storasyter i uppdrag att ta fram ett

datum när vi ska mötas upp i London.

Hon pendlar mellan Amsterdam & London och stannar gärna där en helg

efter jobbet med mig om jag ansluter.

Sen har vi bokat en Siljakryssning, den sk "Rockbåten".

Jag är ingen rocktjejj direkt med det är ju inte för musikens skull som

det bär av.

På tapeten har vi en Umeå helg i mars som förhoppningsvis blir av och

påsken i Göteborg, så nu har jag satt ett par bollar i rullning.

Idag SKA jag träna.

Har vilat exakt 12 dagar nu till förmån för lathet och en lätt förkylning.

Jag riktigt längtar efter musik i öronen och NOVA gym!

// Melinda

Bild från en annan Luleåhelg.

När jag säger att jag är less på kylan,

så menar jag det - verkligen.

Jag gick från jobbet nyss.

Jag är hem och vänder typ, för jag har ett styrelsemöte på hotellet ikväll.

Promenaden hem tog mindre än tio minuter, men när jag kom hem hade

jag hunnit få en rejäl kärlkrampsattack i båda fötterna.

Jag visste det.

Jag hade suttit med skor på mig inne hela dagen och var lätt fuktig om

fötterna, sen hade jag ingen lunch med mig så det blev nån slarvig ihop

plockad måltid bestående av ett gäng russin, ett protte och en halv burk

keso med lite havregryn i.

På det några koppar kaffe.

Innan jag gick ut förstod jag och kände att det började komma fast jag

fortfarande var inomhus.

Det kanske är avsmakande för mina läsare att presentera så äckliga

bilder men jag är lika fascinerad varje gång över hur riktigt sjukt det

är och ser ut.

Därför börjar jag med en varningstext för känsliga så har man ju själv

valt att se dem om man hamnar här.

Anledningen till att jag har visat er min sjukdom är för att den är en del

av mig och genomsyrar hela mitt liv, och i allt jag gör utgår jag från att

det måste funka med den.

Vilket det ju inte gör så många gånger på vintern och då blir det så här.

Nu måste jag rusa.

Jag återkommer med största sannorlikhet, om jag inte frusit ihjäl det

vill säga.

// Melinda

Ps. mitt försäkringsbolag tycker inte att jag har något problem Ds.

Jag riktigt längtar efter småfåglarnas

besök på balkongen.

Jag kanske är den tråkigaste peronen man kan hitta en söndag.

Jag sitter alltså och ser en program på utbildningsradions kanal

som handlar om att få invandrare att acklimatisera våran kultur

när de kommer hit för första gången.

Det intressanta är att jag tycker det här är skitviktig information.

Jag fattar verkligen att allt vi säger och gör måste upplevas som

ett mycket märkligt leverne för dem som kastas in i en helt ny miljö.

Uppe på Komvux berättade en av lärarna om en helt vanlig situation

som lätt kan uppstå när två olika kulturer krockar och det som är

lika självklart som att solen går upp för oss är inte alls givet för en

annan.

Invandrarkvinnan hade gått och handlat på Coop.

Efteråt, när hon kommer ut från affären rullar hon hem kundvagnen.

När en svensk frågar vad hon gör och varför så får han till svar att

hon tar hem sin vagn som hon har köpt, den kan ju vara bra att ha

och hon den kostade ju faktiskt en tia.

I hennes värld är det ju en självklarhet att köra hem vagnen.

Den är ju betald prcis som alla andra varor hon handlat på affären.

För oss är det ju helskummt för VI vet ju att man bara betalar på

lån under tiden som vi nyttjar den.

Men hur fasiken ska HON veta det??

// Melinda

Vi pratade om livet idag.

Nu, då och sen.

Sitter på jobbet.

Har svårt att ta mig för det arbetet som måste utföras.

Bläddrade i boken i går kväll och inser att jag måste plöjja genom hela

30 sidor.

Förutom att läsa dem vore det även en fördel om informationen kunde

tänka sig att stanna kvar i minnet då jag ska redovisa min kunskap i 

ämnet på tisdag till veckan.

Barns levnadsvillkor runt om i världen, FN:s barnkonvention med mera.

I veckan har jag, och har fortfarande en formsvacka.

I förrgår varvade jag mellan att frostskaka & att brinna upp.

Jag är ju inte den mest varmblodiga person man träffar på så det var

en ny upplevelse.

Kvar är ett tjockt slemlager i halsen och en känsla av blä.

Ni vet, blä bara :(

Jag vill inte göra nåt, inte prata med nån.

Tanken på att gå ut och roa mig ikväll får blä att kännas ännu starkare.

Täcke i soffan, the och tystnad.

Det är min melodi.

Mitt förra inlägg skapade reaktioner, eller i första hand var det ju inte

mitt inlägg som gjorde det.

Det är oerhört intressant att se vilken makt det skrivna ordet har.

Aldrig tidigare har min mailbox fått så mycket brev på en och samma

gång.

Hur som helst så vill jag på nåt sätt runda av det hela med att säga att

jag som person inte på nåt sätt är nån "dramaqueen" som jag skrev till

svar på en av de kommentarer jag fått.

Jag har haft dramatik i mitt liv så det räcker och blir över.

Jag vill leva mitt liv så lugnt och stilla som det möjligtvis går.

Jag trivs med mig själv och min tillvaro, den är okomplicerad och stabil.

Däremot är jag bara människa och även jag har gränser för acceptans.

Det var dags att sätta ner foten och säga ifrån.

Enough said.

Nu ska jag ta mig i kragen och göra nå nytta meddans Rally är på bus

hos Owe & fröka.

// Melinda

Ska jag spräcka hål på den lilla rosa bubblan

nu direkt, eller ska jag vänta?

Vi som kommit upp oss i livet litegrann, vi som har arbets & livserfarenhet,

som har långa förhållanden bakom oss & som har mognat i knoppen beläget

på toppen av våran fysiska kropp, vi vet.

Andra unga, omogna, osäkra rent ut sagt rädda människor måste fantisera

ihop sin verklighet och gång på gång på gång försöka, i sitt desperata ställe

att övertyga sig själv om att dröm är verklighet.

Det är så skönt att vara vuxen & trygg nog att kunna urskilja svaghet hos

andra, som så ofta kan te sig som barnslig elakhet.

Men tro mig de vill ingen något illa, egentligen.

Vi vuxna, har alla nångång själv varit där, typ i tonåren.

Ja kanske kring 15-16 när jorden snurrade runt mig så var jag lika tom i

bollen som vissa andra är idag.

Eller vänta, det var nog mera kring 12-13.

Skulle jag själv utsättas för något meningslöst påhopp så är jag idag långt

mer intelligent och upplyst än den stackare som inte vet bättre än att göra

bort sig inför kung och fosterland, det vill säga alla.

Jag fullkomligt älskar att skriva om ämnen som jag Äger.

När mina äss i skjortärmen är så många att jag njuter av varje vetskap

som jag bär.

Det suger i tarmen att släppa ett gäng bomber just nu, och jag skrattar

insiktsfullt högt för mig själv här uppifrån min avsevärt högre häst.

// Melinda

Om du bara ska se EN film.

My sister´s keeper.

Jag sov inte själv i Lördags.

Tänk att man till och med en sen Lördag kan gräva upp en kille som vill

ligga vaken och prata skolpolitik tills klockan är mera tidig morgon än

sen natt.

Kring åtta vaknade två slitna personer på en soffa med ömsesidigt nack-

pärr typ.

Annorlunda men inte oävet.

Veckan som var innefattade en arbetsresa till Gällivare, där vi, jag &

syrran käkade lunch på ett värre trevligt ställe.

Alla tiders fik.

Förutom oss själva som gäster vid det här tillfället så satt också han

Hellner där med nå polare.

Inte alls konstigt med tanke på att Gällivare är ett skidmecka, men man

tittar ju ändå omedvetet en och två gånger.

Några sköna träningspass fick jag in förra veckan också.

Tisdag, onsdag, fredag blev det.

Ett av dessa var ett boxpass med Jonna som jag aldrig prövat tidigare.

Det var kul och jobbigt.

I Lördags steg jag upp tidigt och åkte iväg med en lejd buss till Luleå.

Jag skulle på kurs ute på Nordkalotten med ett glatt gäng.

När vi närmade oss luleå fick vi meddelat att utbildningen inte startade

förens klockan tolv.

Vi som kom till Luleå ett bra tag innan alla affärer öppnade fick hänga

där i stan ett par timmar helt oplanerat.

När jag gick runt där och strosade slog det mig att jag verkligen aldrig

besöker Luleå.

Sist jag gick på stan där var Luleåkalaset 2009!

Å före det var väl minst lika länge sedan.

Alla dagar som jag gett mig själv ledigt på jobbet och täkt att jag ska

ta mig en dag i Luleå, hälsa på Erika och kanske gå på stan så slutar

det med att jag ändå jobbar och handlar lokalt i stället.

Av ren bekvämlighet/vill inte vara borta från jobbet blir jag en Kalix-

patriot.

Inge fel i det.

Om alla vore som jag skulle handeln blomstra på hemmaplan.

Jag började skolan på allvar igen förra veckan efter terminsvilan.

Oj herre vad jag har att göra.

Vårterminen ser ut som följande:

Svenska B

Historia A+B

Religion A+B

Samhälls B

Psykologi A+B

Jo då så att....sen har jag ju ett jobb också.

För att fixa detta har jag styrt upp en del på jobbet.

Jag har äntligen efter år...DELEGERAT.

Sandra är numera ställföreträdande salongschef ;)

I teorin har jag gjort en massa justeringar så att detta ska vara möjligt

och jag hoppas innerligt att det kommer fungera lika bra i praktiken.

Till exempel så får ALLA som söker mig numera kontakta mig via mailen.

Alla övriga ärenden tas med Sandra.

Sanna har fått ett övergripande ansvar över lite annat som måste göras.

På det här sättet hoppas jag kunna plugga & jobba i en bra kombination.

En bra kombination för mig är att hinna med mina uppsatta mål och

under tiden ha hälsan i behåll.

Få se då.

På tal om hälsan så har jag vart och lämnat blod idag till ett läkarbesök

i morgon bitti.

Jag får se vad som sägs, om jag ska ha vidare behandling eller om vi

fortsätter på samma bana.

Jag tror jag är okey, men det får proverna visa.

Jag började dagen i morse med ett kreativt frukostmöte kring den 3/3.

Den torsdag kvällen kommer det hända roliga saker på stan i Kalix för

alla damer mellan 13-93 :)

Annonser kommer.

// Melinda

Bilder från Galan samt min övriga vecka.
Tyvärr har jag ingen bild på min syster som var så himla himla fin!! :(