Nu vänder det.

Vi går mot ljusare tider.

Jag väljer att använda det utrycket av flera anledningar.

Virus?

Ja mest troligt.

När jag går in på min hotmail, trycker på fliken "nytt" och får skapa ett mail,

så kommer det genast upp en varningsruta när jag fyllt i adressfältet till min

mottagare där det står att jag inte får använda några tecken, endast siffror

och bokstäver....hmmmm, hur skickar man ett mail till nåt utan att fylla i

den lilla krumeluren??

Så...Till M.

Min jobbmail

melinda@hudverket.se (kollar den ofta)

Min hemmamail

melindalandberg@hotmail.com (kollar inte ofta men kommer åt den hemma)

Tre dagar på julveckan avbokade och en kvar.

Måndagen spenderade jag i Gällivare på en salong som jag jobbar på en dag

i månaden med min IPL maskin för hårborttagning.

Det var rätt kul där nu sist för ägaren av salongen var hemma sjuk och en

vikarie som gjorde sitt tredje pass totalt i butiken/salongen hade fått hoppa

in.

Det var lite småkörigt för henne och med den lilla lilla koll hon hade så var

hon ju naturligtvis väldigt stressad.

Klart jag hoppade in =)

Imorgon är det sista dagen att handla julklappar överallt och tillika löningsdag.

Med den kombinationen räknar jag med att det blir lunch på stående fot om

det nu ens blir nån.

I går åt jag lunch och middag samtidigt kl 19.30

Då mådde jag så illa att jag hade spykänslor.

Idag däremot har jag ätit ordentlig lunch, visserligen på mindre än tre minuter

men i det här läget är det ju verkligen riktigt lyxigt.

Våran mamma kommer upp med ett nattåg från Göteborg och ska anlända i

Luleå på julafton kring 11.

Vilken sorg om det blir nå svammel med hennes resa.

Hon hinner alltid bara upp och vända meddans pappa alltid har tid att stanna

längre kring jul.

Att ha sin familj nära är en ovärderlig lyx.

Jag vet att jag har sagt det flera gånger men ni som har det kan ju tänka på

det lite då och då bara för att komma ihåg att uppskatta det.

Pappa frågade oss om hur upplägget kring helgen ser ut.

Jag har inte mycket planerat.

I morgonkväll räknar jag med att sluta senast åtta på kvällen.

Sen har vi "uppesittarkväll" hos min lillasyster.

Jag, Maya, Julien och pappa ska dricka glögg, klä granen och griljera skinkan.

Å provsmaka skinkan så klart.

Jag måste slänga i en toning i mitt hår här nånstans för min utväxt är allt

annat än vacker och trots att Lollan har stått gehör för att komma och göra de

åt mig så har jag bara inte lyckats hitta en lucka.

På julaftonsmorgon efter minst åtta timmars sömn ska jag utan tvekan ta ett träningspass och en bastu på Nova som uppladdning.

Efter det är det "dopp i grytan" som jag inte brukar äta.

Inte nåt jag är förtjust i men jag är gärna med som sällskap för att få träffa

mina fastrar.

Sen blir det Kalle, mat och allt det där med mamma (förhoppningsvis) pappa, lillasyrran, Julien och mormor.

Lite senare åker jag vidare till Linda & Danne för fortsatt julfirande.

Jag ser fram emot att träffa alla samlade från min gamla family.

På juldagen har jag bokat ett extrainsatt spinningpass, suverän dag och tid

att träna på.

Perfekt upplägg inför kvällen som förmodligen slutar med utgång.

På annandagen vet jag inte riktigt vad som händer, bandy troligtvis om jag

mot förmodan kan gå.

Min sjukdom hindrar mig för det mesta som är utomhus mellan sep till april.

Det är inte så att jag bara blir kall.

Jag blir sjukligt kall, jag får allvarliga förfrysningsskador bara av att titta ut

genom dörren när det är som värst.

I måndagskväll i Gällivare, när jag skull åka hem fick jag en oerhört smärtsam föfrysning av båda händerna.

Jag var trött, hungrig och kall som jag alltid är i största allmänhet när jag satt

igång och packade in i bilen.

Jag sprang ut och in och bar slutligen maskinen utan handskar, vilket tog en

minut max att göra.

Det tog 5 minuter i varmt vatten inne på salongens toa innan jag kunde böja

fingrarna.

De var lika vita som döden, alla tio och värken i lederna går inte att beskriva.

När det blir så här och gör så här ont vill jag bara gråta.

Jag biter i hop med en hårsmån bara för att jag är vuxen.

Nån gång ska jag tillåta mig själv att bara böla rakt ut för i den här situationen

är det faktiskt lite synd om mig.

Det finns bara EN person som vet & verkligen förstår.

Han som har sett det här hända några tusentals gånger sen det började när jag

var 17 ungefär.

Den första gången jag själv fattade att det var nåt fel var en midsommarafton

ute på Nordanskär som vi som vanligt alltid åkte ut till den här helgen.

Det var sent på natten, vi satt alla ute och drack och roade oss vid elden.

Jag kände hur händerna började domna bort och efter en stund var några av

fingararna på varje hand kritvita, livlösa och natruligtvis ISKALLA.

Man kunde se att det inte fanns blod i de fyra fem fingrar som drabbats och

de folk som satt runt omkring mig var helt häpnade.

De sa att det var en omöjlighet det som de såg, att de ju förstod att det var

en klassisk förfrysningsskada men att det var en teoretisk omöjlighet att

förfrysa vävnad i kroppen mitt i sommaren.

Jag sa att jag höll fullständigt med men att det trots det verkar ha hänt.

Sen dess har det bara blivit värre.

Efter annandagen är det ju vardag och jobb igen så då är min ledighet över.

Alla som har företag vet ju vad som hägrar...bokslut.

Jag har precis gjort ett på ett av mina två företag och ska sätta igång med

det andra till veckan.

Avstämningar med mera.

Mycket CHECK brukar det bli, eller bör bli på listan med saker att göra.

Nu ska jag krypa ner under täcket med två favoritkillar.

R & A =)

God Jul på Er mina vänner om ja inte hinner posta nåt mer innan Julafton.

// Melinda

Tänk om människan bara kunde lära sig att hålla tyst.

Att säga ingenting istället för nåt urkorkat - gång på gång.

Jag tycker inte det är kul att skriva här nå mer, eller just nu.

Vilket vet jag inte.

Jag vet att jag ska skriva ett par inlägg till för det är ett måste men jag

är så ofantligt oinspirerad.

Om en vecka från nu kommer det heta annorlunda för då har julen varit

och saker har hänt.

Men nu är det bara så trååååååkigt.

Jobb & skola som jag inte hinner med.

Åka själv till Gällivare i morrn, bu.

Jag har gett upp träningen, det får mig att känna mig väldigt deppig

måste jag säga.

Jag har ingen energi att ens tänka träning just nu, och även fast det bara

är två veckor till ett nytt år och en ny start så känns det som att jag

förlorat en trogen vän.

Dessutom är jag villig att erkänna att jag är så pass beroende av att hålla

igång fysiskt att det inte alls känns kul med alla fester hit och dit när

man känner sig som en groda....kvack kvack :(

Jag hatar delvis vårat materialistiska leverne.

Jag avskyr mycket som vill ha mer.

När folk inte är tacksamma och uppskattar gåvor i sitt liv, utan väljer att

förpesta omgivningen med negativa, destruktiva klagomål om att man

"bara" har ditten och datten.

Vi är så jävla rika, var och en av oss, i jämförelse med hur många andra

som helst.

Det är märkligt att de snålaste personerna som grinar och gnäller om vad

saker kostar är de som har det bäst ställt.

Ett märkligt fenomen som är bland det mest avtändande beteende som jag

kan komma på.

Uttrycket " jag har inte råd" är i 99 procent av fallen inte ens sant.

Det är en modifierad sanning som bygger på att man inte är villig

att lägga ner pengar just på den grejjen, för man konsumerar hellre på

någonting helt annat.

Tänk om folk kunde säga, jag har råd men jag kommer köpa/göra annat

för min inkomst denna månad.

Jag med alla andra jag känner köper saker till höger och vänster som vi

lika gärna kunde vara utan.

Vill ha är inte samma som behöver.

Mat behöver vi.

Jag gjorde i alla fall en klassiker i fredags kväll.

Stod i sovrummet och vek in kläder i garderoben när jag tittade ut genom

mitt fönster och såg att det lös inne i min bil utanför.

Klart kunde jag ju inte ignorera det utan slängde på mig dojjorna och en

jacka och kutade ut.

Mitt på backen utanför hyreshuset hakade öglan i skosnöret från den högra

skon fast i haken på den vänstra och jag föll ta mig fan jävlars pladask i

backen, RAK lång.

Smack bara.

Jag studsade givetvis upp och såg mig omkring, ville ju inte att nån granne

stod i fönstret och roade sig på min bekostnad, sen gick jag vidare till bilen

och fick under stor ansträngning min gångstil att se ut som att det INTE

gjorde ont som fan.

Check på julens största blåmärke.

Jag fick en uppskattad härlig gigantisk frukt/kex & ost/vin-korg i julklapp

levererad till salongen.

Från en tjej som som jag haft ett mentorskap med under en tid tillbaka.

Hon är precis som jag, en småföretagare som kämpar på i djungeln av

avgifter, ansvar och skatter.

Att hon har haft ett utbyte av mina erfarenheter är oerhört givande för

mig.

// Melinda- trööööööött!

Uppvisar alla symptom.

Delerium.

Jag har ingen motivation till att skriva.

Ändå gör jag det.

Så jag rabblar väl ner lite ointressant fakta om min helg.

I fredags sov Julien här.

Vi hade en rätt soft kväll och blev vaken till midnatt ungefär.

På tvn hamnade vi på en dokumentär om våra förfäder, närmare

bestämt om "Turkanapojken" som ytterst intressant lämnat svar

på gåtor som forskarna letat efter i åratal.

Julien bestämde sig för att börja med arkeologi, fast han ska bara

söka efter T-rex skelett.

Å inte ens om han får en miljon för de fynd han kommer att hitta

ska nåt museum få ta delarna, de ska han ha hemma på rummet.

I Lördags jobbade jag på dagen i vanlig ordning.

Efter jobbet bjöds det på fika, glögg & kaffe hos Malmströms.

Besöket var i sin enkelhet hur mysigt som helst.

Jag är så tacksam att Louise ville börja jobba hos mig, för på köpet

förutom en bra kollega har jag fått en helt underbar vän, med familj.

Sen blev det gymmet (ja kors i taket) med en lång efterföljande basu

tillsammans med Sandra.

Ett bra pass som känns idag.

Efter träning & mat prommade jag & Rally hem till Sandra för ett

riktigt skönt slappt lördgshäng med ett par glas vin & lite glögg på

det.

Vi såg en film, ömsomt surrandes, ömsomt surfandes.

Helt klart en riktigt bra kväll.

Kring 03 knallade vi hem genom stan, mötte några partyprissar som

sökte efterfest, och jag kunde inte låta bli att känna att jag var

glad att jag just då inte var i deras skor.

Jag somnade som en prinsessa nästan blixt.

Idag har vi sovit till kvart över tolv (ännu mera kors i taket) och jag

kan inte beskriva hur skönt det var att slippa ställa en klocka på

helgen, och att ha vaknat av sig själv när kroppen tagit all sömn den

vill ha.

Resten av dagen har jag pysslat hemma, städat, lagat massa matlådor.

Å det var på tiden för jag har ätit värre än uruselt i en period nu.

Det blev också en snabbkaffe hos lillasyster meddans jag värmde igång

bilen som jag hämtade på jobbet tidigare.

Jag har ägnat en hel del tid med Rally idag också.

Härjat, busat & skrattat högt.

Ja det var min helg ungefär.

// Melinda

En person tar ett mycket dåligt & egoistiskt beslut.

Tråkiga konsekvenser följer.

Vi har en praktikant på jobbet.

Det är ju i och för sig ingenting märkvärdigt, men i just det här fallet

är det ändå lite speciellt.

Simon.

Ja du hörde rätt.

Våran nuvarande praktikant på salongen är en kille.

Å ingen halvfeminin, sminkintresserad lite fnittrig kille som vill dricka

rosé med oss på helgerna utan en helt genomvanlig supernormal kille.

Som precis vem som helst.

Inte lite coolt tycker jag att det är.

Det har då i alla fall resulterat i att jag efter två års gnagande äntligen

fått kört iväg massa skrot till tippen.

Hur mycket vi tjejjer än framhäver att "I don´t need a man" bla bla så

är ju den enda riktiga sanningen att de ibland behövs, de där killarna :)

Jag har en katastrofmage ikväll.

Som vanligt kom det från ingenstans.

Därför ska inte träffa nån och inte göra nåt.

Skalan på hur olustig jag känner mig just nu är 10 av 10.

Jag hade ställt in mitt livs bästa moment om det hade inträffat en dag

som denna.

Less man blir.

Tur jag har råttan, han gillar mig oavsett.

// Melinda

Jag är så trött hela tiden.

I ett vakum.

Kort uppdatering.

Jag bor hos min lillasyster för tillfället.

Det innebär att jag förutom en massa jobb & skola också denna vecka

har barn.

En tioåring som inte vill göra sin läxa.

Hittils har allt gått bra & jag slutade tidigt igår, tog med mig jobbet hem

för att laga mat och styra sånt man ska göra när man har en annan än sig

själv att se om.

Han är stor & tuff och vill inte ha hjälp med nånting.

Kan själv typ.

Sen när det blir sent och är mörkt så kommer han in till mig och frågar om

jag inte vill komma till hans rum en stund & lyssna CD bok med honom tills

han blir trött.

Stor är ändå ganska liten :)

Jag får ganska lite gjort dessa dagar, och det är enbart mitt eget fel.

Jag är ofokuserad och dagdrömmer i stället för att samla mina tankar och

ta tag i allt jag måste göra.

Jag ser dyrbara minuter rinna förbi och jag gör ingenting åt det.

Tumme ner.

Jag vill printa ner ett par rader om farmor Mary som gått bort vid 89 års

ålder.

Jag har kännt henne en lång tid.

Jag minns så väl när hon verkligen accepterade mig.

Vi var på middag hos henne tillsammans med Anders & Linn, bör ha varit

sen höst 2003.

Jag berättade att jag var i uppstarten av det som skulle bli mitt företag

och delade alla planer om min framtid med henne.

Då och där blev jag accepterad på riktigt.

Att göra någonting vettigt med sitt liv, ha ett ordentligt jobb och försörja

sig själv var viktigt för henne & hennes generation och att också göra allt

det där på eget bevåg var en rejäl stjärna i kanten.

Rest In Peace.

Jag har bokat om ett viktigt läkarbesök jag skulle ha haft i morgon.

Än så länge, peppar peppar så känner jag mig i hyffsad form så jag tror

att jag kan vänta tills efter jul och alla helger.

// Melinda

Let´s talk about love.

Hade ett långt samtal med en kvinna som jag inte mött på länge.

Hon är praktiskt taget familj men ändå inte.

Jag kände igen mig i hennes ord och tankar.

Hon har levt med samma man i hela sitt liv fram till för ett par

år sedan, då de gick skilda vägar av komplicerade anledningar.

Hon trodde inte hon skulle komma att leva med en man igen under

sin resterande livstid.

Jag har haft min stora kärlek, sa hon.

Det har jag också.

Jag har upplevt kärlek.

Den typen som jag vet att alla inte gör.

Det som består, den som aldrig tar slut.

Kärlek som är svetsad, orubblig och omöjlig att röra.

Den kärlek som övergår allt förstånd och som trots svårigheter,

katastrofer och miljoner anledningar att dö...ändå lever vidare.

MEN, till skillnad från kvinnan ovan så vill jag fortfarande tro

att jag kommer att möta den igen.

I en annan form, en vuxen kärlek som är sund & stark.

Två hela människor som möts och bygger upp något som blir

ett fort, även om det är på andra grunder än den där första.

Man måste tro.

// Melinda

Du är också min vän.

Glöm aldrig det & som jag sa, jag hittade dig först.

Jag känner mig som en degklump i min kropp just nu.

Å hur kul är det?

Sen vet jag ju att jag är två träningspass ifrån att få känslan

av att vara på banan igen.

Under 2011 SKA jag planera & prioritera tid för träning på ett

helt annat sätt.

Jag mår verkligen inte bra att röra på mig en gång var tionde

dag som jag gjort ett bra tag nu.

Min kropp (och alla andras för den delen) är ju konstruerade för

att arbeta.

Det är det mest naturliga i världen.

Jonna var nyss förbi med glögg & juligt fika.

Sen en tid tillbaka träffar jag henne mer än alla andra vänner

sammanlagt.

Det blir bollande samtal om det ena eller det andra.

Mycket prat om framtid, mål & drömmar.

Vi promenerar ju tillsammans flera timmar i veckan så det är

otalet saker som hinner avhandlas.

Både hon och hennes syster är oerhört kompetenta tjejjer som

båda imponerar stort.

Ni skulle bara veta.

Julien sover hos mig inatt.

Jag är bombis på att han är kär.

Man känner ju igen symptomen på den där riktigt unga kärleken.

Han skrev ett mess till henne tidigare och frågade vad hon skulle

svara OM han skulle få för sig att fråga chans på henne.

Om hon svarade att hon i så fall skulle säga ja, så skulle han svara

tillbaka att han KANSKE kommer fråga henne om det i framtiden.

Han är så sjukt söt när han resonerar.

Tänk om det vore så i våran värld..

-Känner du att du vill att vi ska tillsammans?

-Ja, det vill jag!

-Ja men då ska jag fundera och så återkommer jag om jag känner

för det här framöver.

Mamma skickad mig ett underställ som jag gått i i två dagar nu.

Det finns inget plagg som är skönare att ha på kroppen än ett nytt

fräscht underställ.

Varmt, kroppsnära och allmänt cosy.

Nä inte så snyggt men looks är inte allt, knappt nåt =)

Morgonmöte 08, dubbelbokad men jag måste prioritera det som är

viktigast.

God natt.

// Melinda

Du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt har byggt,

om du inte skyddar mina drömmar så att jag kan somna tryggt.

Idag flippade jag ur i ett stressraseri som min lillasyster fick lyssna

på under tre hektiska minuter när jag tuggade på om allt som gör

mig galen.

Tror jag var på väg att kollapsa ihop av högt blodtryck. 

Som det kändes i alla fall.

Efter jag hetsat av mig om hur stressad jag var, var jag helt plötsligt

mindre stressad.

Sen räddade hon min dag åxå.

Så tack lil´sis för tålamodigt lyssnande på andra sidan luren och

lojalt uppbackande i en akut nödsituation.

Tack till Sara som hade gjort detsamma för mig, om hon varit tvungen.

Tack till Malmströms, ni är världens underbaraste storfamilj!!

Jag tänker inte tacka gud som alla amerikanare alltid gör, för vars fan

är den gubben när man har det körigt ?

Så om du finns....det är dags att komma fram NU!!

Det är verkligen lätt att tappa tron.

Oavsett vad man tror på...en framtid, en bra dag, en solig sommar.

En strand, en lugt plats, att få vara själv utan att känna sig ensam.

Saker som jag ser fram emot känns så avlägsna att jag inte just idag kan se dem.

Good stuff...

Trevligt Julbord igår.

Mysigt snack med Lina & Lotta på lördag natt.

Bra rulians på skyltsöndagen.

Avlägnsa kusiner anländer kommunen till helgen.

Jag börjar få lite koll på det jag pluggar just nu.

Rally & jag hade jordens gosigaste morgon.

Jag har ätit lax- det bästa jag vet.

Jag ser fram emot fredag.

Pappa ringde igår & var positiv till en grej.

// Melinda