Dagdrömmer.

Nu ska jag faktiskt skriva ett kort inlägg.

Jag är in på jobbet en sväng för att dra ut lite grejjor från mailen som jag

behöver gå igenom innan morgondagens kvällsmöte.

Dessutom behövde både jag och hunden en liten paus.

Vi har avlagt en dryga timmes rask promenad och ingen av oss är riktigt i

toppform (ännu!).

En proteindrink som mellanmål på stående fot är räddaren i nöden när man

har en stund kvar tills man har mat på bordet.

Gårdagen var magisk.

Det är just de här underbara dagarna som kan motiovera en människa att

bo på dessa breddgrader.

Läget på min bostad är bortskämt bra med älven direkt utanför fönstret.

I går satt jag i solen på balkongen efter att ha vart ute i flera timmar och

kollade in trafiken på "E4" (den breda "upp-pistade" delen av isen)

Nu ska vi dra vidare.

Ut del 2.

// Melinda

Sista chansen att njuta av tystnaden.

Andas.

Igår testkörde jag Sannas kamera för att se om jag ska överta den eller gå

på nån annan mindre avancerad pryl.

Jag hade ju ingen koll på inställningarna men bilderna blev ju ändå avsevärt

finare än med min gamla digitalkamera.

Idag är det ju som bekant fredag.

Jag ska strax gå in och kolla om det finns platser kvar på spinningen kl 17.

Hoppas hoppas!

Före träningen ska jag göra klart pappas present.

Den är väldans tidskrävande.

På tal om tid.

Storasyster Miranda fyllde år den 9 november förra året och jag har inte

lyckats skicka iväg hennes paket ännu.

Det ligger här på kontoret och väntar på att bli skippad utomlands.

Bra Melinda :(

På måndag ska jag avlägga ed i tingsrätten.

Lugn, jag har inte gjort nåt !! =)

Jag ska däremot agera nämndeman och vara delaktig i målet på det sättet.

Jag fick nyss information om namn på åtalad person samt vad anklagelsen

gällde.

Det är viktigt att man inte har någon privat relation till den som ska upp till

dom eftersom man då blir jävig.

Ha en skön helg, det ska jag verkligen ha =)

// Melinda

Vi brukar använda flaskan som synonym.

Man snurrar & där den stannar där händer det.

Det blev ingen semla igår.

Ofrivillig frivillighet.

När jag klev upp på morgonen hade jag bestämt mig för att det inte skulle

sliskas nåt, eftersom det ju var första dagen på resten av mitt (nya) liv.

Nä, tänkte jag - nu får det vara nog, ingen semla idag, så får det bli.

När jag kommer till jobbet så dyker Sanna på mig och säger " visst ska du

ha en semla idag " ?

Nä, säger jag, det är bra för mig!

"Kom igen nurå, det är ju fettisdag "

Jaja, okeyrå, säger jag och bannar mig själv över vilken svag individ jag

kan vara ibland.

Senare sprang Sandra iväg för att hämta gräddbollarna, men kom tvär &

tomhänt tillbaka.

De var visst en sjuhelvetes kö och hon hade inte tid & tålamod att vänta.

Så med facit i hand blev det ingen semla precis som jag hade sagt från

början, fast jag har absolut inte mig själv att tacka det för.

Går kvällen var en av de mysigaste kvällar jag haft i min lagg sen jag

flyttade in förra påsken.

Jag älskar naturens krafter och ju busigare det är ute, desto mer njuter

jag när jag är inne.

Att bo vid älven när himlen öppnar sig eller när stormarna slår mot

rutorna så häftigt att det knakar i glaset, är magi i mina ögon och öron.

Dessutom hade jag börjat morgonen med en lång & tidig promenad.

Jag hade nästan glömt varför jag under flera års tid gått upp före tuppen

och gett mig ut på språng.

Idag har jag haft en dag som bara kan beskrivas med ett enda ord - LYX.

Jag har stigit upp tidigt, ätit bra frukost, bara jobbat ett par timmar.

Tränat på lunchen, vart i skogen med Jonna & hundarna för att nu lyssna

på vinden från min soffa samtidigt som jag surfar inredning till salongen.

Under morgondagen ska jag skicka deklaration, hämta ut våra nya

arbetströjjor, fasa ihop min makeoverplan och börja plugga till nästa

veckas två kommande prov i skolan.

// Melinda

Rally hänger kudde efter skogspromenaden.

Ett positivt tecken kan ju också

vara det att man faktiskt lever.

Jag började min morgon kl 06.

Vet ni hur ljust det är den tiden?

Det blir bara lättare & lättare att ta sig upp nu för varje vecka som går.

Vi, jag och syrran åkte mot Gällivare kring 08, där vi jobbat i ett rasslande

tempo.

Idag har vi haft bra flyt, ingen har behövt vänta på sin tur och vi har inte

heller behövt vänta på någon.

Som vanligt blev det en lunch på "alla tiders fik" och en grillkorv från OK-

macken i bilen på väg hem. 

En bit ner mot Kalix på hemvägen hade en olycka skett.

Vi var andra bilen in på platsen.

Det hade hänt så nyligt att snöröken knappt hade lagt sig.

Vi stannade till och pratade med en gubbe, som hade varit fram till bilen.

De var oskadda, där de satt i diket och bärgare var påväg.

När vi passerade vidare så såg jag att kvinnan i passagerarsätet hade en

liten hund i famnen.

Mitt hundhjärta blödde.

Tänk vad lillkompisen ska ha vart skakig !!

Människorna såg i alla fall ut att vara okey, och de hade förmodligen vejt

för något eftersom de hamnat så fatalt fel på vägen.

Man får ju sig en liten uppväckelse måste man ju ändå säga.

Att komma hem är inte bara vad det låter som.

Jag är helt slut i huvudet och i kroppen efter dessa Gällivaresvängar, så

jag ser verkligen fram emot att somna strax.

Värt att nämna är att jag börjar "ett nytt liv" i morgon.

Hur många förutom jag har gjort det mer än en gång ??

För mig handlar det aldrig om att sluta med någonting, utan att i stället

börja.

Börja träna, börja äta!

När tempen ute visar vad den gör just nu så får jag mitt liv tillbaka.

Jag älskar känslan att inte längre vara fånge i mitt hem, utan att fritt

kunna göra vad jag vill, ohämmat.

Rally sover i Ryssbält för andra natten i rad.

Vilken lyx för honom :) vilken tråkig grej för mig :(

Jag saknar verkligen hårbollen här intill mig.

Tur är att jag har Janne & Carola, Jonna & Markus, Lollan & Johan och

så klart Maya & Julien.

Jag skulle inte få ihop det utan dem.

Själv ska jag (i ett helt annat liv) starta småhundsdagiset "HUND-verket"

Vilken härligt jobb!

En filial till HUD-verket, kul grej va ?! ;)

Okey, nu är jag trött och jyrar häftigt.

God natt vänner.

// Melinda

Tur man fått lära sig skillnaden mellan rätt & fel.

Jag fick en uppmaning av en anonym läsare att berätta mer om hur min

vardag ser ut...

Jag har ju inte bloggat på över en vecka på grund av tidsbrist.

Det är inte alls någon överdrift eller något facit av att jag har prioriterat

annat, utan jag har verkligen inte haft tid.

Det skulle vara jätteroligt att ha möjlighet att skriva ett inlägg per dag men

med ett meningsfullt jobb och andra tidskrävande åtaganden så har jag inte

en chans att hinna med det vissa perioder.

I veckan har jag hattat på som aldrig förr.

Jag sa till mina kollegor när halva veckan hade gått att det känns som att

jag ränner in och ut och upp och ner konstant.

Hit & dit .com

Räddningen just nu är lillasyster.

Hon gör det jag inte hinner göra och det underlättar mina dagar enormt.

Det kan vara allt ifrån att svara på mail, ringa samtal, ta diskussioner med

jobbiga säljare, beställa saker, fixa & trixa med mera.

När jag inte är på plats i samma utsträckning som förr så måste nån "vara

jag" och det jobbet gör hon oerhört bra.

Det som är den avgörande skillnaden för mig, med att ha lite avlastning är

hur stressad jag behöver känna mig.

Jag tror inte det finns en enda företagare i detta avlånga land som inte har

ett inneboende kontrollbehov.

Att ha det är en företagares basala grund i den långa behovstrappan.

Saknar man det drivet är man inte skapt att vara självförsörjande.

Klart det sen finns nivåer.

Så just nu är min vardag jobb, skola, möten & hund.

Detta varvas i en enda salig virvelvind om vartannat.

Men till veckan har jag helt magiskt inte en enda lektion eller hittils nåt

möte inplanerat - INTE ETT ENDA!

Jag planerar att hinna träna, det är mitt absoluta mål med veckan som

kommer.

Nu undrar jag en sak & väljer att spåna fritt.

När jag gick hem från jobbet i går så passerade jag de nybyggda, superfina

kvalitetshöjande, strandnära & nedklottrade modulstugorna som står upp-

ställda på våran fina camping här i Kalix.

En personer har alltså valt att ta ut sin kreativitet på ett olagligt och

destruktivt sätt.

På klottret ser man att människan har skills.

Han/hon är en estet ut i fingerspetsarna.

Han/hon har koll på färg & form.

Personen skulle göra mycket bra ifrån sig inom yrken som frisör, inredare,

ljussättare, florist eller art designer.

Men genom att redan nu i sina yngre år, vilket jag vågar gissa på, ha valt

bana här i livet är den riktiga arbetsmarknaden snart inom icke uppnåeligt

räckhåll.

Det är en stor sorg och tragedi för samhället att det faktiskt finns en sorlig

men begåvad stackare bakom sprayburkarna.

En person som måste få uppmärksamhet till varje pris.

En person som inte vet bättre.

Var tror Ni att denna unga människa befinner sig om tio år ??

Vad är nästa steg ?

Behöver jag presentera statistik eller börjar Ni förstå vart jag vill komma?

Amen.

// Melinda

Saknar man själva tinget eller

saknar man bara vanan ?

Hemma.

Det är alltid lika skönt att komma hem.

Jag har ju berättat att jag har hunnit bo på en massa olika ställen sen

jag lämnade "morjärvs" när jag var 19.

Hur som helst så har alla boenden jag haft verkligen känts som hemma.

Sen har ju alla bostäder sin "charm" i form av småskavanker som otäta

och icket isolerade 2-glas fönster i det ena till iskallt golv i det andra.

Men förutom några väsentliga detaljer så är jag inte alls krävande på

den här fronten.

Där jag har mina toasaker och ett gäng kläder, min dator och min hund,

där är mitt hem.

I morgon hoppas jag NI deltar i fackeltåget som enar åsikten att vi vill

utveckla inte avveckla vårat sjukhus i Kalix.

Jag har suttit på ett möte ikväll om morgondagen och vi diskuterade

öppet, tillsammans med ambulanspersonal och andra kunniga om vilka

oerhört förödande konsekvenser det blir för en människa som drabbas

av akuta tillstånd där närhet till narkosläkare är avgörande faktor för

denna persons vara eller icka vara.

Idag har Sanna vart och fotat på jobbet.

Jag väntar med spänning på att få kika på bilderna på mailen.

För några år sedan var jag beroende.

Jag fick diagnosen av min närmaste.

Avvärjningen pågick i flera månader, och begäret var starkt men jag

var ännu starkare, så till slut efter en lång kamp var jag botad från att

vara... OBOYist!!

Sanningen är väl att jag var beroende av vanan att VARJE kväll under

en lång period, värma den största koppen jag kunde hitta med Oboy.

Efter att jag väl hade "slutat" så har jag aldrig kommit tillbaka till att

börja dricka varm choklad igen mer än på påsken ute i nån snödriva

ungefär.

Ikväll tog jag ett återfall, men jag tyckte inte alls att det var så gott.

Tacka vet jag varm blåbärs - eller nyponsoppa =)

Efter ett möte med en mycket nära och kär vän är det så uppenbart.

För en del är kärleken evig.

// Melinda

ps. jag kommer finnas som ordningsvakt i fackeltåget i morgon, så

      våga vara stökig ;) ds.

Shit happens.

Man är ju en slav under teknikens under.

I dag har jag skrattat mer än på en månad sammanlagt.

Söndagkväll och min mobil erbjuder mig att uppdatera sig till version

"senaste & bästa version 2 punkt noll"

Kör tycker jag och sätter igång uppdateringen.

När den är klar stänger den själv av sig, och jag slår på den och sen

går livet vidare som vanligt...tills i dag.

Stressad som tusan i morse får jag ett mess av Sandra att jag måste

lämna in jobbnyckeln i repan på hotellet, hennes brorsa har inte vart

och lämnat hennes nyckel som han skulle.

Det har vart kaos, hon är svinless och måste sova där, men vi hörs sen.

Ok svarar jag och tänker...vad inni h-vete har hänt??!!

Jag rusar in till Andy, som ändå äger det här hotellet, och säger som

det är, att han måste ge Sandra nyckeln, att hon sover där på nå rum

och att det visst vart "nå liv"

Mycket frågande säger han att han givetvis ser till att hon får jobb -

nyckeln innan hon går över till oss på Hudverket.

Jag rusar vidare på ett morgonmöte där jag bland annat träffar den

andra ägaren av det här hotellet, Linda.

Jag frågar henne direkt vad som har hänt där inatt, och hon är lika

ovetande som hennes lillebror.

- men nu tror jag att Sandra kanske överderiver lite, för ingen har ju

ens ringt till mig inatt - säger hon.

Tillbaka på jobbet vid lunch träffar jag då Sandra.

Hon står i telefonen när jag kommer in, så jag hinner kolla in henne

och tänka att hon ser ju ändå rätt fräsch ut för att inte ha sovit

knappt nåt på en hel natt.

När hon sen kommer ner till mig på kontoret frågar jag såklart vad

som har hänt - vad har du gjort inatt??

Sandra fattar ingenting och än mindre fattade hon när Andy ringer på

morgonen, när Sandra sitter hemma i köket, och undrar vilket rum

hon ligger på.

Så vad har då hänt, för Sandra skickade visst ett medd till mig i morse,

att jag skulle slå igång hennes varma stenar till hennes massagekund

hon skulle ha när hon började jobba.

Under den här tekniska uppdateringen min telefon gjorde igår så har

den flippat om alla mina meddelandekonversationer upp och ner.

Så det första medd som jag får upp när jag öppnar någons namn

(i detta fallet Sandra) är inte det sist mottagna utan det första som

jag nånsin fått av henne under den här mobilens tid i min ägo.

Om jag nu inte hade haft så bråttom i morse kanske jag hade sett

att datumet på messet från Sandra var för LÄNGE sedan.

Och om jag inte hade haft så bråttom i morse så kanske jag hade

kommit ihåg att jag ju redan fått det där exakta medd förra våren

eller när det nu var.

Galet.

// Melinda

Var sak har sin tid.

Det är bara så.

Jag har just kommit tillbaka till jobbet från en träff med en skolklass.

Frågor som...

 - är du singel?

 - vad kör du för bil?

 ...blev besvarade tillsammans med lite annat kring att ha ett företag.

Att var kille och 15 år är verkligen att vara barn.

Det är nyttigt att vara ute bland ungdomarna.

Vi måste förstå vart de kommer ifrån, för att förstå dem.

De växer inte upp under samma förhållanden som vi gjorde då.

Man måste ta i beaktning att det är nya tider nu, andra ideal, andra

samhällsenliga krav och andra forum för kontakter mellan människor.

Jag har i läxa att se Frankenstein och Dracula.

Jag gillar inte skräckfilmer, och att se dem själv hemma i mörkret

känns lite oävet faktiskt.

Jag ska hur som helst se dem i helgen men jag tar det på söndag när

det fortfarande är ljust.

Ikväll ska Julien sova hos mig.

Fredagsmys på två plus hund.

Träningen hittils i veckan består av ett spinningpass.

Det biter inte alls på att träna i den här kylan även fast det är nu som

jag behöver all cirkulation jag kan få.

Jag måste även äta som en häst för att inte tappa vikt nu när kylan håller

i sig.

Det kostar enormt mycket energi för min kropp att hålla uppe värmen.

Jag ser fram emot en helg med god diciplin i plugganden och ett trevligt

möte på söndag kväll.

Önskar Er massa skön ledighet denna helg.

// Melinda