Jag undrar om de som går över på den andra sidan kan

titta tillbaka och se vilket tomrum de lämnat efter sig.

Igår var det på dagen 365 dagar sen Eva dog.

Vad gör man på en ettårsdag av en bortgång?

Vi pratade snabbt om henne på morgonen på jobbet sen tryckte jag bort

alla minnen av den här tiden förra året ända tills jag sitter och cyklar på

gymmet vid åtta på kvällen.

När jag och Linda messade och jag genom henne får en hälsning från andra

sidan och då menar jag hennes lillebror som nästan är lika död för mig som

hans mamma så brister känslor ut som jag nästan aldrig tillåter mig att känna.

Han lever i allra högsta person men han finns ändå inte.

Men jag minns dagarna när min svärmor gick mot sina sista timmar som igår

& i och med dessa minnen blir han högst levande, rakt framför mig och jag

både ser han i ögonen, hör hans ord och känner hans närvaro.

Johan hade inte velat förså hur sjuk hon egentligen var, han hade skjutit upp det

oundvikliga och verkligheten hann ikapp honom där på sjukhuset i Sunderbyn.

Vi blev själv i rummet en stund när de andra drack kaffe eller tog lite luft.

Jag sa till Johan att om du får chansen nu, om hon piggnar till så hon är med oss

så måste du säga allt du känner, säg allt det där som du känner att du inte sagt.

Han fick den chansen, han fick kontakt och hon lyssnade.

Tankar som dessa väcker känslor och det gör ont på många olika sätt.

Saknaden av den stora tryggheten och ständiga närvaron av Eva, livet

i stugan, barnbarnen som förlorat så mycket, de som inte längre har kvar

sin mamma och sin livskamrat.

För mig var hon en klippa - Solid as a rock.

// Melinda 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Varför kan man inte stanna tiden ? Behålla känslan.   Hemma hos min lillasyster i Öjebyn. Villan är en dröm. Superfint, superfräscht! Trevlig planlösning och plats för alla. Julien verkar stormtrivas med sitt rum.   Julaftonsmor...

  Never mind, I'll find someone like you. I wish nothing but the best for you, too.   Jag ska fatta mig kort En person jag träffade på gymmet för en tid sen sa, efter en diskussion om att det ibland är svårt att ta sig iväg och träna, - "de...

  Timeout Regression.   Veckan som snart har passerat till fullo, har innehållt trevliga möten, andra mera obligatoriska möten, julmat (nu börjas det) , och ett ungdomsdisco i nattklubben på hotellet. Med mera. Jag förtjänar inte att kä...

  Man måste lita på, att saker faller på plats.   Jag måste ta en paus från jobbandet en stund. Jag finner en märklig ro i att skriva. Undrar om det bara är jag.   Igår kväll samlades vi hos Lotta. Vi tittade på resor och åt. Jag...

  Time itself is so obscene. Time itself don't mean a thing.   Och på den tjugotredje dagen tränade hon. Efter en träningsfri svit om tjugotvå dagar bröt jag upp mitt latmaskliv till förmån för ett pass på gymmet i går kväll. Jag är eg...