Jag har just varit med om när universum himself kliver in och möblerar

om det som är utstakat och bestämt.

För vilken anlening i det här fallet, väntar jag med spänning att få reda

på.

Jag har inte bloggat på nästan hela veckan.

Under veckan som gått har jag varit uppe och nere mentalt.

Den inre stressen har ätit musten ur mig, gjort mig oförmögen att sova.

Likt ett Ferrarirace har mina tankar bränt runt, runt i huvudet dag

& natt.

Så kommer dagen.

Den som är självaste dagen före.

Jag vaknar efter en nog så sen fredagkväll och utan att behöva känna efter

så vet jag at jag insjuknat i RESFEBER!

Tidigare har jag bara kännt förväntat, varit lite småpirrig men annars helt

stabil.

Idag är jag ett vrak!

Och det gör inte saken bättre att jag efter att jag gjort ett makeup jobb på

morgonen har ett mobilsvar av min syster, tillika resekompanjon som säger...

Melinda du MÅSTE ringa mig OMG, we have a problem....

Jag har ägnat några timmar i dag i det lilla rummet i min lagg, och då menar

jag INTE garderoben.

Jag lär inte behöva besöka dasset för några mera avancerade saker den här

närmasta veckan iaf.

Det är liksom tomt.

(Ursäkta detaljerna....)

Efter mag/tarmutbrottet har jag mest legat i kallsvett och varit den klenaste

person man kan tänka sig.

Jag inser att jag just idag förstod att jag skulle åka.

Och visst, inte ska jag vara borta ett halvår, eller osäkrat bestiga Himalaya,

men jag ska göra en resa som betyder oerhört mycket för mig av just mina

egna små anledningar.

Det är en resa som är lika mycket att förflytta sig på kartan som att resa

inombords.

SÅ...kontentan av min systers ivriga medd att få mig att ringa upp henne

är som lyder.......I´m going to MEXICO!!!!!

Indien är numera inte längre Indien utan ett HELT annat ställa på den fysiska

kartbilden.

//Melinda - snurrigt!