Den här helgen förra året kapade jag av mitt långa hår.

Jag hade lika gärna kunnat raka mig helt, för känslan

jag sökte var att jag tagit ett radikalt beslut i mitt liv.

Nu gjorde jag ju inte det utan nöjde mig med ett rejält klipp,

och det gav precis det jag ville.

Någonting nytt var tvungen att hända, jag var sökande, tärd

på sitsen mellan två stolar, den ena pest och den andra kolera.

I år har den här helgen varit kryddad av harmonie och stabilitet.

Jag har inte längre ett behov av att visa mig själv att jag kan.

Jag är utvilad, glad att vara hemma, uppskattar min vardag så

som den i slutändan har blivit.

Jag ser fram emot en mycket hektiskt jobbvecka som jag kommer

tackla med ro i själen.

Skyltsöndag gick av stapeln på ett lysande sätt.

Jag och Sandra jobbade till 02 i går natt och

resultatet är klockrent, arbetsglädjen likaså.

// Melinda