Att vara del av en familj.

Denna sommar har jag haft glädjen att lära känna en familj.

Det blir så uppenbart när jag vistas i drevet av en vanlig familj hur mycket jag saknar min egen.

Jag uppskattade aldrig familjelivet när jag växte upp som jag skulle göra idag om jag hade förmånen att leva det.

Då förbannade jag syskontjafset och de nyfikna föräldrarna, meddans jag nu kan känna sån värme kring allt kärleksgnabb som ständigt pågår i en helt vanlig familj.

Alla diskussioner man har, alla undvikande svar, alla irriterande kommentarer, djupa suckar och allt för ofta beklaganden över någon annan under taket på de fyra väggar man har kastats in i.

Jag saknar soffan och kylskåpet hemma hos mamma och pappa på Morjärvs.

Där var det alltid någon hemma, pappa i snickartagen och mamma i rabatten, lillsyrran framför datorn och den stora i böckerna.

Man väljer inte medlemmarna i sin familj, man får liksom ta vad det blir, men jag tror alla håller med om att just de ändå har världens bästa .

-  Det har i alla fall jag.

//Melinda