Av allt jag är, är förvånad inte en av dem sakerna.

Man kommer till en punkt när man inte kan bli förvånad längre.

Det är när man sett & hört allt.

Gårdagenskvällen spenderades på NOVA, ett spinningpass och sen en

lång skön bastu på initiativ av Sandra.

Hon börjar kunna mig rätt bra nu.

När jag kom hem valde jag att stänga av telefonen, tända en massa levande

ljus och sen somande jag som en stock innan klockan var tio.

Så bra och länge som jag sov i natt har jag inte sovit på länge.

Det bor ett litet lugn i mig just nu.

Ju mer det stökas runt omkring desto tryggare i mina beslut och handlingar

känner jag mig.

Jag känner att jag verkligen växt upp, att allt jag gör kommer av tankar från

en vuxen människa.

Jag är så mycket mer av en person än jag någonsin trott.

Det fanns en tid då jag trodde att jag var beroende av en annan, att jag själv

inte var stark nog att stå pall, stå själv och kliva fram.

Att leva är att lära och jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv den sista

tiden men framför allt om människor i min närhet som jag kanske trodde

att jag kände.

Idag ska jag på mitt vägledningsmöte för näst sista gången.

Just idag ser jag fram emot sessionen lite extra.

Jag vet att jag kommer åka hem med svar på frågan…Hur.

Hur kan man.

Att solen skiner påminner mig om resan…

// Melinda