Det spelar ingen roll hur gammal man blir, det kommer

alltid en dag då man känner sig hur liten som helst.

Sen förra veckan nån dag har jag kännt mig allmänt låg.

Det är ytterst sällan som jag faktiskt känner att det enda jag kan se är en

väldigt lång & seg uppförsbacke, som symboliserar min tillvaro.

En del av det som kanske triggat det mörka moln som hängt över mig har

nog varit helgen som passerat & allt som har med dricka att göra.

Att förklara för någon att man inte vill dricka utan att ha någon särskilt

logisk förklaring när det vankas storfest är inte det lättaste.

Jag vet ju själv hur jag ifrågsätter mina vänners beslut att vara nykter om

jag själv är inställd & laddad för en hejdundrande fest.

I hela mitt liv har jag haft en vad jag skulle kalla mycket sund relation till

alkohol.

Det har jag fortfarande, men under perioder av mitt liv, förmodligen då

balans i tillvaron inte står högst i kurs, så har alkoholen en tendens att ta

mer än det ger.

För en herrans massa år sen, över en period på ett år eller nåt sånt så fick

jag minnesluckor varje gång jag drack.

Även när jag & min dåvarande pojkvän delade en flaska vin hemma under

stillsamma förhållanden.

Detta ledde naturligtvis till en massa onödiga irritationer då jag rätt ofta

fick höra " det sa jag ju igår" och så vidare.

Kulmen som fick mig att tänka efter kom på en fest då jag vaknar dagen

efter & inser att jag ju vet att jag var där, för jag minns att jag gick dit,

men förutom det så hade kvällen innan, i min värld aldrig hänt.

Efter det fram tills i sommar har jag i princip inte haft några minnesluckor

och alkoholen har i stället varit ett glatt inlägg i tillvaron, en mysfaktor &

en stämningshöjare.

Just nu känner jag att jag åter igen tål så där lite som jag gjorde förr, att

det barkar iväg och jag blir onödigt omdömeslös.

I helgen var det ju som sagt upplagt för en tredagars fest, från morgon till

kväll och jag kunde redan i torsdags, se mig ligga här denna söndagkväll,

sjukt sliten med sedvanlig fylleångest.

Det lockade inte mig alls varav jag tog beslutet att stanna hemma.

Då det som sagt är svårt att förklara att man inte känner för att dricka alls,

var det till stor glädje som jag på ett bananskal blev indragen i helgens

fotbollscup.

Det var skitkul, och jag fick anledning att vara hemma på fredag kväll för

att det skulle bli tidigt nästa morgon, & på lördag eftermiddag med 5 slitiga

matcher i stekande hetta med en otränad (fotbollsrookie) kropp avsäga mig

partaj till förmån för att vila.

Jag har förmodligen missat årets händelser och allt det där men jag kan stolt

säga att jag har haft självinsikt nog för att veta mitt eget bästa.

Idag när jag gick ut på min långprom hade jag som avsikt att gå en timme.

I lurarna körde jag min nya spellista "Cardio" över Spotify i moblien som

jag äntligen fått tummen ur att fixa.

En helt ny värld öppnar sig, och även himlen öppnade sig när jag hade en

sisådär 5 kilometer hem.

Absolut drypande blöt kommer jag hem efter exakt 100 minuters grymt skön powerwalk.

Vissa delar av rundan var jag bara tvungen at springa då adrenalinet från

alla mina bästa träningslåtar inte kunde hålla mig tillbaka.

Att musik kan utsöndra så mycket hormoner i kroppen att man förutom

glömmer bort tid också helt glömmer att man har jordens mosigaste ben

efter den fysiska insatsen igår. 

För varje ny låt som spelades upp fick jag en ny kick och tänkte att det här

är den bästa, och så pågick det hela spellistan igenom.

Men det roligaste av allt var att jag blev kysst på promenaden. =)

Jag har även fått mer sol på min panna denna helg än på hela sommaren.

Jag har rent bränt mig, vilket är otroligt orutinerat för en Hudterapeut men

när jag åkte mot Påläng i lördags morse tidigt som fasiken,fanns inga som

helst tecken på att det skulle bli en stekande sommardag.

Rally har campat i skärgården, vart på båtutflykt med Albin & co, samt

traskat runt på upptäcksfärd med tjejjen där ute.

Han har inte sagt så mycket, men han slocknade på soffan ganska snart

efter han kommit hem, och det här är ingen hund som lägger sig frivilligt.

Det tar på krafterna att springa efter damer hela helgen :-)

Jag åkte in på jobbet i går kväll  eftersom jag inte riktigt kunde släppa ett

tidskrävande projekt som jag påbörjande tidigare i veckan.

Jag fick ett avslut och det känns bra i arbetarsjälen.

// Melinda