So thanks for making me a - Fighter.

Kanske ska man lägga ner.

Mitt bloggande skapar förvirring, missförstånd och ger upphov till att en del

läser in lite nog så mycket i det jag skriver.

Jag tycker ju faktiskt att det är kul, eller kanske inte kul direkt men det har

på många sätt varit bra för mig.

Redan nu när jag kollar genom vad jag skrivit så kort tid tillbaka som kring

jul kan jag knappt fatta att vissa ord är mina.

En del inlägg känns främmande för mig idag, och då kan jag ju med glädje

säga att jag faktiskt behandlat mig själv lite terapeutiskt genom mitt

skrivande och det var väl kanske lite därför jag satte igång från första

början, vare sig jag ville erkänna det eller inte.

MEN förutom att det har gjort bra saker för mig själv så har det tyvärr gjort

mindre bra saker för nån annan.

De få killar jag träffat under mer eller mindre seriösa former sen mitt

singelliv startade har alla läst och misstolkat eller kanske bättre beskrivet,

inte förstått min vinkel.

Jag kan ha både sårat den ena och upprört den andra, vilket jag är väldigt

ledsen för.

Om jag träffar någon kille som det blir nåt riktigt med i framtiden, ska jag

be han att strunta i att läsa.

Om jag nu fortfarande skriver då vill säga.

Sen kan jag ju inte låta bli att nämna att det faktiskt också roar mig så där

lite extra mycket då & då när en person som aldrig ens fått så mycket som en

bokstav av uppmärksamhet i min blogg, läser in sig själv mellan raderna och

tar på sig äran av nån händelse jag beskrivit.

Snacka om att bekänna färg...!! Snyggt.

Vi har besök.

Akilles bor hos oss ett par dar meddans Jonna & Markus är på bröllop i södra

sverige.

Jag gör mitt allt för att han ska känna sig som en av oss och han har verkligen

redan efter en dag acklimatiserat sig här hemma.

De ligger här brevid mig nu, en på varje sida.

Rally till höger & Akilles till vänster.

Nu måste jag rusa för vi ska tydligen bli ytterligare en gosse här på soffan :-)

// Melinda