Min största rädsla.
Att aldrig bli hel igen.
Sarek.
  
Just nu känner jag absolut inte att det är självklart att jag fixar det.
Pluggandet, suck!
Fast jag behöver bara ägna en tanke på min storasyster så vet jag att
om jag gör mitt hälften så bra som hon gör sitt så kommer jag undan
med bravur.
Hon är en inspirationskälla, no doubt.
I vilket fall så har jag lärt mig mer på tre veckor än på flera år och det
är inte bara ett måste utan en kunskap som jag gärna bär då jag finner
allting högst intressant.
 
Val till helgen.
Den som inte flyttar sitt arsle till vallokalen och röstar kommer jag
blankt att se ner på å det grövsta.
I en demokrati är det våran SKYLDIGHET att rösta.
Medbestämmandet bygger på att vi väljer att delta.
Jag blir allvarligt oroad över en speciell målgrupp - unga killar, som ser

valet som nåt man lika gärna kan skita i.
" jag är inte insatt" är ju en vanlig fras man får höra när valsnackande
kommer på tal, och missförstå mig inte, jag tycker det är lika boring
som alla andra, men det är inte för mycket begärt att vi en gång vart
fjärde år då faktiskt "sätter oss in" i vad fasiken vi själva vill med vårt
gemensamma samhälle.
Man kan ju för att förenkla det börja med att bestämma vad man vill
för sig själv och den egna livssituationen.
Alla har åsikter, och att inte rösta är ingen protest, att rösta blankt är
däremot en rungande protest.
Så jag hoppas ni är med på söndag.
 
Idag har jag bytt gymträningen mot en helt magisk kvällspromenad.
Jag är glad att jag helt villkorslöst kan rucka mina planer när annat
dyker upp.
Det har inte alltid varit så.
Jag läste själv ett blogginlägg som söta Emma hade skrivit för en tid
sen.
Hennes ord var lika mycket mina.
Det är skönt att veta att man till och med i de mest ensamma stunder
ändå aldrig är helt själv.
Alla har sitt kors att bära.
 
Så...Idol i morgon.
Det kan bli det första och sista program jag ser av serien i år.
Jag ska i alla fall absout inte missa det.
For a good reason.
 
Jag vill vandra Kungsleden.
Jag vill, jag vill, vem kommer?
Inte just nu, nästa höst kanske.
 

// Melinda