Jag är tacksam att jag fått behålla några stycken av

dem som ursprungligen var våra tillsammans - vänner.

Jag har haft en riktigt trevlig födelsedag, den 31:a i ordningen.

Till mig själv i present gav jag mig iväg på en morgonträning.

Jobbet flöt på som vanligt, jag fick chans att sluta en stund innan

stängning för att hinna hem och fixa och dessutom har Tekla

vart på Prao några timmar imorse...Hundbus!

Jag vet att verkligen inte alla firar sin födelsedag när det inte är

jämt och när siffrorna börjar krypa uppåt.

För mig är det en chans att samla alla mina kompisar på samma

ställe vid samma tillfälle, om så bara över kaffe är det ju värt så

mycket.

Jag ska aldrig sluta bjuda in mina vänner på alla udda och ojämna

födelsedagar jag kommer ha tills jag är slut som artist.

Jag har fått jättefina saker och speciellt en massa fina blommor!

Vi hade kontakt idag.

Utan varken syskon eller föräldrar som länkat ihop oss som en

båt förtöjs vid sin brygga.

Några simpla ord två vuxna människor emellan som båda står

mitt i någonstans och ingenting.

Vi ska prata på riktigt, nån dag men varken idag eller imorgon.

Det finns ett särskilt ställe man måste vara på för ett möte i

den här kalibern och det stadiet av mental styrka är man inte

i vilken given dag som helst.

Sammanfattningsvis så här när ögonlocken börjat trilla ner är

jag glad i hjärtat för att jag har det jag har och är den jag är.

// Melinda