Visserligen är det enda som är ovanligt med den här dagen att den aldrig

kommer igen.

Började dagen med ett gympass som Sandra hade dragit med mig på efter ett

sent mess igår kväll då det bestämdes, gymmet kl sju...ses!

Halv åtta hade hon fortfarande inte dykt upp.

Jag skickade ett mess...inget svar.

Jag ringde, blev borttryckt.

Jag ringde igen, svar.

Jag hör en väldigt nyvaken & hes morgonröst men ändå frågar jag..SOVER DU??!!!!!

Väl hemma hittar jag Rally hur sööööööt som helst i soffan (bild 1)

Vidare på morgonen kuppade jag Sandra! (Sandra på bild 2)

Jag är förvånad över hur bra jag blivit på att inte avslöja överraskningar jag

styrt upp till mina vänner.

Den här överraskningen till Sandra har jag ruvat på i nästan två veckor och en

annan som utspelade sig förra veckan hade jag hållt på i hela 8 dagar!!

Jag hade bokat in en kund på Sandra som skulle gå till henne på en

helkroppsmassage mellan kl 10.00-11.00, kunden jag bokat in hette Kajsa Fejkgren...

Ha ha ha, en FEJKKUND!!

Istället fick Sandra själv gå på massage

Igår eftermiddag kommenterade Sandra hennes kunds lite ovanliga namn

(Fejkgren) och frågade om jag verkligen hört rätt när jag tog emot bokningen...

jag skrattade inombords, men höll skenet uppe och pratade bort mig.

Lunch åt jag med Coachen

Peptalk & lite svammel, alltid lika trevligt! (ingen bild)

Efter stängning kom min vän/lånebror Anders med sin expertkunskap inom DATA

(samlingsnamn för allt det där som jag inte har en aning om uti burken)

Andy grejjade och jag gjorde kassor, resultatet av hans besök på salongen

är att jag nu har mitt mailprogram på min nya dator istället för på

receptionsdatorn. (Andy på bild 3)

LYKLI

Sen får jag ett samtal av Robert (Robbe bild 4)

Han vet precis vad han ska säga till mig.

Jag tycker om Robbe, han har hängt med rätt länge nu, han är som en i familjen.

Det var ungefär de.

//Melinda

Det är i motvind & inte i medvind som en drake stiger.

I ett steg att lämna en del av mitt förflutna bakom mig har jag idag gått igenom,

tagit in och rensat upp bland det gamla.

Det är en känslomässig berg & dalbana att läsa alla brev, se alla skrivna kort och

titta på de hundratals fotografier som speglar ett liv som jag har levt.

Resan börjar när jag just skulle fylla femton, och slutar strax innan min 30-års dag.

Med så mycket tid i bagaget behöver jag ibland stunder när jag sätter mig ner och

möter det som är jobbigt och svårt.

Jag har i alla fall kommit väldigt långt.

Så långt att jag ärligt kan säga att det ställe där jag bor faktiskt är mitt hem.

I övrigt så började söndagen med en riktigt lång & härlig promenad med

efterföljande brunch, mycket trevligt.

Efter 5 dagars helvila från allt vad fysisk aktivitet heter känner jag mig

superfräsch & lätt i kroppen.

Träningssugen?...Dunder!

Veckan som kommer ska bli en utmaning, som så mycket annat här i livet.

Hur klok och hur mycket svar på allt kommer jag väl inte att ha i framtiden…;-)

// Melinda 

Jag drar en suck av lättnad.

Jag har just gjort ett månadsavslut i mitt företag, i vanlig ordning har jag

konterat alla verifikat och fyllt i de tillkommande rapporterna.

Man stänger en månad, öppnar en ny och på pappret fram för sig är det väldigt

tydligt att dagarna som vi lever försvinner bort i en rasslande fart.

Man kan känna lycka på olika sätt.

Oftast förknippas känslan av att vara lycklig med pengar, kärlek eller

andra relationer.

I mitt fall har det just idag uppstått en nästan euforisk känsla av något som kan

liknas med lycka utan att alls ha med en mänsklig relation att göra.

Saker i min värld som företagare och arbetsledare har börjat fall på plats.

Det är ett ständigt lärande och jag har börjat inse både ett och annat.

Jag besitter just nu en arbetsglädje som är enorm, jag har så mycket jag vill uträtta.

Lusten av att bara få genomföra en massa saker på jobbet gjorde att jag inte

alls ville gå hem därifrån ikväll.

Men jag inser mina begränsningar, klappar mig på axeln, tackar för idag & åker hem.

Som sällskap i soffan (förutom Rally) efter en riktigt trevlig vecka har jag en av mina favoriter….

// Melinda - på G!

Ett axplock av mina vänner

Hanna

Hos Hanna kan jag sitta och säga precis ingenting, åka hem efter två

timmars ”jodå så att..” och ändå känna att det gett hur mycket som helst.

Hannas personlighet har en spännvidd som är enorm, liknar ingen jag känner.

Maria G

Jag kan berätta precis vad som helst till Maria, hon är väldigt rädd om mig.

Det finns inte mycket Maria inte vet om mig, och ingen kan peppa mig

och få mig att se klart som just hon.

Anna

Jag och Anna har saker gemensamma som ingen annan kan förstå.

Vi kan möta varandra i vissa samtal som är obegripliga för de andra.

Jag och Anna ser mycket av oss själva i den andra.

Sara

Med Sara kan jag drömma.

Hennes livsstil inspirerar mig att öppna ögonen för annat här i världen.

Jag litar i sten på Sara när det gäller att inte prata vidare.

Maria H

Maria är tryggheten själv.

Henne KAN man hålla i när det blåser och jag vet att hon

ofördömmande alltid tar sig tid att lyssna.

Johanna

Jag och Johanna har verkligen delat upp & nedgång.

Vi har ringt varandra i mitten av natten när man vaknat i oro.

VI har delat otalet vinflaskor och skrålat till Carola, bott grannar och

gaddat ihop oss mot killarna

Erika

Skulle jag resa jorden runt med någon så gör jag det helst med Erika.

Våra liv skiljer sig enormt med vi som personer delar samma uppfattning

om var skåpet ska stå.

Erika ringer jag aldrig, men när hon ringer mig är allting som om det var igår.

//  Melinda

Det går inte så bra för mitt lag.

Trodde kanske att jag skulle klara mig undan komplikationer den här gången, men inte det.

Fått en infektion i det hålet som för några dagar sen innehöll min visdomstand.

Återbesök hos tandläkaren i morgon, bli en ny penicillinkur.

Jag är ju mitt i ett stim ju, har inte tid att vara risig igen.

Less…

Kanske inte hjälpt läkningen på traven då jag knappt sovit som jag borde ha gjort de sista nätterna.

Men de timmar som spenderats vakna istället för sovandes har i sin tur gett sitt.

Ibland får man rucka på sitt dygn för att ge plats åt lite spontanitet.

Gårkvällen spenderades bland annat på Korpens träningscenter i Piteå- av alla ställen.

Hade gått på nålar hela dan, men sammanfattningsvis är jag väldigt glad att jag gjorde det.

Man blir glad av att se någon man tycker om bli glad = Win WIn

// Melinda - Aj!

Bedövad ända upp till örat

Drog den sista visdomstanden i morse.

Redan vid den första sa jag ALDRIG mer, men det sket sig.

Det gör inte det minsta ont men det är bara så förbannat obehagligt.

Sen är det ju inte helt kul när man både sluddrar & dreglar så här en måndag på jobbet...kan lätt missförstås.

Det värsta i det hela är att jag har mat och vätskeförbud i fyra timmar och jag hann inte med mitt morgonkaffe innan tandläkarbesöket....HUR ska detta gå???

// Melinda

Lätt svullen :-)

Ofta är det enkla också det allra bästa.

Jag avslutade min helg med ett sent gympass med efterföljande kvalitetstid i bastun.

Tydligen var det fler än jag som delade uppfattningen att gymmet var stället att hänga på en söndagkväll klockan nio, för jag var absolut inte ensam som jag hade trott.

Jag delade hantlar och bänkar med några unga killar.

Jag såg visserligen aldrig att de tränade men det kanske kändes bättre att åtminstonde ha varit där.

Ibland undrar jag hur folk tänker på gymmet.

Vad de har för mening & mål med det hela.

Just med styrketräning är det liksom hela grejjen att ha en plan.

Kroppen är kartan som du genom olika övningar prickskjuter de specifika delar du vill förändra med din fysik.

Gymmet är inte stället att driva omkring på, åtminstonde inte om du vill ha något form av resultat.

Jag körde ett rejält armpass och förväntar mig att det kommer kännas i morgon.

Träningsvärk för mig är en hat- kärlek som jag varken vill ha eller vara utan!

God natt.

//Melinda

Jag gillar inte otrevliga överraskningar.

Jag vill helst veta vad som väntar mig.

Jag fick ett oväntat besked.

Jag hade inte en chans att ladda garden, jag var varken införstådd eller beredd. 

Jag fick aldrig innan ta ställning eller bilda en åsikt, och det fanns inte på kartan att jag ens skulle ha tänkt tanken.

Det bara kom. 

Jag tror jag sa och gjorde saker som inte var så snälla.

Jag kan se i min tillbakablick att jag blir fysisk och jag vill minnas att jag skrek, men jag ser också att det som skedde var bortom min kontroll.

Jag kunde inte höra särskilt bra, orden som sades var långsamma och släpande.

Marken gungade så mycket att jag nästan inte kunde hålla balansen, jag kände mitt hjärta slå så högt och tydligt att det måste ha kunnat synas på min kropp.

Jag blev andfådd och fick blodsmak i munnen.

Jag fick en chock. 

Jag tror man formas av sin miljö.

Man blir van med ett sätt att förhålla sig till saker, man tappar bort sin egen åsikt och successivt glömmer man att man gick in i relationen med ett värde.

Man lär sig konsten att låtsats som att det regnar.

Det som gör ont rinner av som vattnet på en gås.

Man ler.

//M