Släpp sargen och kom in i matchen!!  (som Linda skulle ha sagt)

Förr eller senare kommer man till en punkt när man känner att det helt enkelt är dags.

NU är det dags för mig.

Sommaren har satt sina spår.

Lite sömn, oregelbunden träning och en kosthållning under all kritik.

Det känns i kroppen att jag inte är 20, det är en längre återhämtningsfas efter att man slarvat med allt, än de var för 10 år sen...Tyvärr!

Finns ingen intelligent anledning att skjuta upp en förändring som jag vet bara kommer göra mig gott.

September blir en månad då jag ska ta tillbaka mina regelbundna mat och sovvanor - a la´Skalman :-)

På köpet kommer jag bli piggare och starkare på flera sätt.

Min bättre hälft ;-) Sandra är lika taggad som jag om inte mer, så det finns inget utrymme för att banga eller slappa till.

Som en liten parantes är även detta en VIT månad, vilket känns som en utmaning, sin korta tid till trots men också helt rätt med tanke på vart mitt fokus ligger.

Har någon hört uttrycket "äta kakan och ha den kvar" ??

Inte ett vinnande koncept i längden.

Morgonen började på ett ypperligt sätt.

Vi tog en morgonpromenad tillika uppvärmning upp till gymmet där vi tränade ett skönt pass, rygg och axlar för mig idag, sen en avslutande prom hem.

För första gången på månader har jag planerat min lunch, och jag har med mig protein till mina mellanmål.

Fortfarande behöver jag nya skor men det blir ett bland tusen projekt i helgen...

// Melinda

Vill man bli fin....

....får man lida pin!

Vad gör man inte som tjej?

Man kan även fråga sig...VEM gör man allt för som tjej?

Svaret är väl inte helt otippat men förhoppningsvis ligger det lite egen bejakning i besväret av att pinas och plågas.

Ibland undrar jag om det inte trots allt är just tjejen som tar allt fixande på lite för stort allvar, när killen i fråga knappt lägger märke till skillanden.

Jag jobbar ju själv med "looks" så jag kan väl tycka att jag är i position att uttala mig om tjejers bejakande av sitt yttre.

Det finns ett sunt sätt att ta hand om sin kropp och att bära viljan att framhäva det som redan är fint hos sig själv.

I det ledet vill jag gärna vara delaktig.

Sen finns det andra tjejer som har en skrikande panik över ett utseende som inte existerar.

En bild de har av ett ansikte eller en kropp som inte alls stämmer överrens med verkligheten.

De som till varje pris tar till alla möjliga medel och medoter för att förändra sitt orginal, fast det inte alls fanns något fel från första början.

Jag vet själv hur lurad man kan bli av sin spegel, hur tankar och krav kan förvränga sin syn av sig själv.

Hur lätt det är att tappa bort sig, och att sen inte hitta hem.

Jag är väldigt glad att jag är vuxen.

// Melinda 30+    :-)

Jag kan se mig själv bli gammal i en stuga.

Av någon outgrundlig anledning, kanske åldern eller livssituationen har jag den sista tiden börjat drömma om en egen stuga.

Min stuga är vid vattnet och jag kan följa både solens upp och nedgång från stora härliga fönster.

I min stuga är allting ganska enkelt.

De mörkare årstiderna står levande ljus för den största ljuskällan.

I min stuga är gräset grönt och skönt, det finns plats för aktiviteter och en bastu är byggd i anslutning till bryggan.

Jag åker ut till stugan när jag behöver lugnet och tiden för mig själv.

På plats i stugan, långt från civilisationen samlar jag kraft att möta vardagen.

Där får jag sova hur mycket jag vill, klä mig precis som jag känner, göra och vara precis som jag är.

Nå väl…vad är väl en bal på slottet….till dess att min dröm faktiskt inträffar så får jag och Rally hålla till godo med asfaltsdjungeln i stan...

//Melinda – daydreamer

Rally är redo!

Att vara del av en familj.

Denna sommar har jag haft glädjen att lära känna en familj.

Det blir så uppenbart när jag vistas i drevet av en vanlig familj hur mycket jag saknar min egen.

Jag uppskattade aldrig familjelivet när jag växte upp som jag skulle göra idag om jag hade förmånen att leva det.

Då förbannade jag syskontjafset och de nyfikna föräldrarna, meddans jag nu kan känna sån värme kring allt kärleksgnabb som ständigt pågår i en helt vanlig familj.

Alla diskussioner man har, alla undvikande svar, alla irriterande kommentarer, djupa suckar och allt för ofta beklaganden över någon annan under taket på de fyra väggar man har kastats in i.

Jag saknar soffan och kylskåpet hemma hos mamma och pappa på Morjärvs.

Där var det alltid någon hemma, pappa i snickartagen och mamma i rabatten, lillsyrran framför datorn och den stora i böckerna.

Man väljer inte medlemmarna i sin familj, man får liksom ta vad det blir, men jag tror alla håller med om att just de ändå har världens bästa .

-  Det har i alla fall jag.

//Melinda