Helgen har i princip passerat.

Jag kan konstatera att det som vanligt inte riktigt blev som jag

tänkt mig.

Min helg har bestått av en riktig höstmix av händelser, samtal och

aktiviteter.

Det bästa var en riktigt lång promenad med Rally och min systerson Julien.

Jag blir lätt i hjärtat när min hund får härja fritt kring diken & snår, och jag

mår bra i själen när jag lyssnar på en klok nioåring resonera kring de saker som

är av vikt i ett barns liv.

Små barn små problem.

Idag skulle han lämna in ett skriftligt klagomål till kommunen som låter pappers

bruket Billerud smutsa ner miljön med sina avgaser.

Det näst bästa var att bli sams med en vän efter en konflikt.

Jag gillar inte att bråka.

Eller jag gillar inte tomheten som blir kvar efter en tuff diskussion.

Jag kan själv lätt bli hetsig i en debatt, höja rösten, prata oavbrutet, och agera

sakligare än den mest erfarna åklagaren mitt uppe i ett viktigt brottsmål.

Så långt är det fortfarande lite roande, när man stöter & blöter.

Men sen tystnar allt och man sitter kvar och nästan undrar vad som egentligen

hände.

I helgen har jag i alla fall skrattat med Sandra, i vanlig ordning, så mycket att

om varje garv var värd en slant eller två så vore jag mycket rikare, pengamässigt

räknat.

// Melinda