Jag har alltid dragits med en stark prestationsångest.

Konstigt, eftersom det är Jag själv som alltid uppmanar

mig att tävla.

Ikväll har lanserar vi ett nytt hårvårdsmärke på salongen.

Vi har bjudit in ett gäng kunder som vi vill visa lite extra

uppskattning inför.

Fredric kommer vara här som vårat säljstöd då vi är rookisar

på Lanzá hela bunten och så är vi ju fyra stycken här på jobbet

som inte ens är frisörer.

Det blir genomgång/utbildning i eftermiddag, men nu under

dagen ett himla stök & bök med iordningställande av allt.

In med nytt, ut med gammalt.

Som med hjärnan, ta in ny information, nya känslor, acceptera

nya lägen.

Lägga bort och lämna det som varit, att endast och oavkortat

spara minnen av det som är lätt att bära med sig.

Ett minne blir till en av många sidor i en god bok av livets

historia.

Efter vi är klara på jobbet ikväll ska vi ta eftersnacket på det lokala

här mitt emot, först då vet jag om jag är nöjd med kvällen.

Ofta vill jag spola fram tiden, bara för att få en glimt av det jag har

förväntningar på.

Jag vill veta NU, inte sen.

Jag vill se mig själv om ett år, jag vill veta vad som händer, vad som

blev av med mitt nuvarande läge.

Jag vill stå i framtiden och se hur det som är ett kaos bara förvandlas

till ett betydelselöst ingenting.

// Melinda