I morgon på mötet ska jag fråga henne hur det är möjligt.

Var och varför föds tankar och känslor som de jag känner.

Sen nästan en vecka tillbaka har jag inte ägnat en enda tanke på

min reumatism.

Senast jag inte dagligen tvingats att konfrontera den var under min

fantastiska resa till Mexico i November förra året, då fick jag två

välbehövliga veckor av paus från alla fysiska symptom.

Om jag kunde sälja allt jag äger, jobba som volentär, leva på vatten,

bröd & kärlek för att alltid få må så här bra i min kropp som jag gör

just nu, så skulle jag göra det direkt utan tvivel.

Sen jag bloggade sist har jag varit ute så många timmar som jag har

kunnat, mellan jobbet och nätterna hemma i sängen.

Det har blivit många långa kvällspromenader, ett besök till Lollans

stuga, ett kalas hos Anna, en kort liten krogsväng, och ett par tränings-

pass.

I fredags när busvädret drog in var min balkong ut över älven en

teaterscen och de medverkande, regnet, blixten och åskan gav mig

en fantastisk föreställning.

När det är just sånt här väder så myser jag från topp till tå, det ger

mig en hemmavid känska som är svår att beskriva.

Det känns helt ofrämmande, som det mest naturliga i världen och

jag tycker det är häftigare ju mer våldsamt det smäller och står i.   

Till skillnad från en del andra inger åskan mig trygghet och ett inre

lugn.

Till veckan börjar jag att så smått vandra på den vägen som ska

leda till min framtid, den nya.

Efter många år av endast tanke har jag nu gjort handling av saken

och skriver in mig som student på Komvux.

Jag kommer börja med samhällskunskap, läsa hela sommaren och

förhoppningsvis vara klar och ha ett fullständigt betyg i mitten på

höstterminen.

Jag säger som Sofia 6 år deklarerade till en av mina kunder i går..

" Melinda har inte skött skolan när hon var liten så hon måste gå

på sommarskola "

Ungefär så.

Jag har alltid vetat att jag vill göra rätt för mig eftersom jag lämnat

saker påbörjade men ogjorda som tonåring.

Då mitt yrkesliv rullat på utan bekymmer trots mitt bristande enga-

gemang för gymnasiet har jag bara inte haft så bråttom med det.

Jag vill ge mig själv den valfriheten att kunna söka in på intressanta

högskolekurser som tilltalar mig, som jag kan kombinera mitt yrke

tillsammans med, bland annat ekonomi.

För att kunna göra det finns ingen genväg.

Som kuriosa kan jag berätta att den förtäckning över läroplanen för

samhällskunskap som jag åter igen fått se över ser helt annorlunda

ut för en 31 årig egen företagare än för en 16 årig förvirrad liten själ. 

Det ska bli ett sannt nöje att med intresse göra om det hela.

Newsflash - Sandra är tillbaka.

Så skönt, jag och Lina förtjänar en "day off" speciellt Lina som pinnat

på som aldrig förr, klivit upp tre trappsteg och gjort mig väldigt nöjd

och glad!

// Melinda

Det hon berättade inatt fick mig att misstro all tidigare information.

Tydligen, och som vanligt är ingenting vad det utger sig att vara....

Glädjen är total, vilken sommarvärme!

Jag & Rally har varit ute nästan 3 timmar totalt och promenerat runt.

Först en morgonpiss kring 9 i morse när jag också insåg vilken dag det

skulle bli.

Sen efter några timmars sjusovandes knallade vi iväg till Jocke &

Maria på andra sidan bron för vätska, kaffe och surr i största allmänhet.

På promenaden hem doppade jag Rally i älven för ett premiärsim.

Han behövde det men var väl måttligt förtjust just vid själva badningen.

Nu ikväll har vi gjort hela strandpromenaden och stan.

Det är fantastikst hur ett helt samhälle lever upp i och med det tilltalande

vädret.

Folk i rörelse här och där.

Grilllukt i luften precis överallt.

Utgången i går kväll var väldigt städad, och avslutades långt innan kvällen

var slut på stället.

Det var i alla fall en trevlig försittning med Johanna, Mia, Nadja & Ulle.

Syrran tycker jag är knäpp som alltid åker förbi med taxin och hämtar upp

lillkillen när jag varit ut, hon brukar fråga varför jag inte låter honom sova

där hela natten istället för att väcka upp han.

För mig är det självklart att han ska hem när jag ska hem.

För är det nån jag vill ha i sängen när jag vaknar varje morgon så är det

honom.

Oplanerat har det blivit två träningslediga dagar.

I morgon blir det axlar/bröst, antingen kl 07, om jag somnar hyffsat i tid,

annars blir passet kring åtta i morgon kväll.

// Melinda

Om jag aldrig får några barn så är det ändå ok.

Jag har accepterat att det kanske helt enkelt inte är för mig.

Började dagen, alldeles för tidigt efter en sen kväll, att inställa mig

på Sunderby sjukan för ultraljud av hjärtat och en lungfunktionstest.

Det är lustigt men ett hjärta under pågående pump ser precis ut som

nån som klappar händerna.

Vanligtvis brukar jag somna under den här undersökningen men idag

var det så himla intressant.

Hon använde mitt hjärta som en kartbild och visade mig alla platser.

Ingångar och utgångar.

Mitt hjärta är förövrigt mycket välskapt och välmående.

Efter två månaders frånvaro har jag upptagit spinningen.

Det var en kick i form av Energi och Adrenalin som heter duga.

Hög puls, Anders & "I just wanna use your love tonight" som dunkade

ut i salen fick mig att hitta det där jag strävar efter vid varje pass.

När det var tre låtar kvar sa min kropp att det lika gärna hade fått

vara 33 låtar, det fanns ingen hejd på orken och viljan.

Jag njöt av varje sekund och tänkte minst 100 gånger på vad jag gått

miste om den sista tiden.

Jag är tokig i spinning, det är helt enkelt min grej.

Om nån grej nu är min grej, så är det den här grejen :-)

Jag har även lagat mat.

Efter en misslyckad matvecka med alldelses för långa arbetsdagar har

jag tagit nya tag.

Back om track.

Det är så skönt med dåliga perioder av nåt, det kan ALLTID när som

helst bli en bra tid.

Snackade med farsan nyss.

Han kommer upp snart.

Nice, lagom till att fixa upp balkongen med lite fräsch trall och sånt.

Min pappa kan verkligen allt.

// Melinda

Det finns ingen mer tillfredställande känsla än att på

en lista i rasslande fart bocka av saker man just gjort.

Hhmm...Vad kan jag skriva på min blogg idag då?

Jag har haft en trevlig träff med Ulle och Maria G.

Jag och Maria kan verkligen prata, fördjupa oss.

Visserligen gräver vi nästan alltid i min skit, men

hon är ju sån, vill stötta, hjälpa, hitta lösningar.

Hon vill veta hur jag tänker, vad jag planerar att göra

och så vidare.

Rally är på koloni i Ryssbält och lever det ljuva livet

bland gödselstackar och lerdiken hos fam Wiklund.

Jag tror inte han saknar mig det minsta just nu och

det känns tryggt och bra.

Eftersom min ständiga följeslagare vart borta idag har

jag suttit på jobbet i flera timmar nu och gjort en mängd

saker som legat och väntat på mig ända sen Sandra drog.

När jag är klar här ska jag åka och handla, sen avsluta

arbetsdagen med ett badkar och ett glas vin.

Så skönt, känner mig superstel i nacken efter att ha glott

i pärmar och papper.

Dagens affirmation, som jag bara aktivt brukar välja

när jag väl sitter här och jobbar, säger att jag känner

mig fri.

No strings attached.

// Melinda

Jag är tacksam att jag fått behålla några stycken av

dem som ursprungligen var våra tillsammans - vänner.

Jag har haft en riktigt trevlig födelsedag, den 31:a i ordningen.

Till mig själv i present gav jag mig iväg på en morgonträning.

Jobbet flöt på som vanligt, jag fick chans att sluta en stund innan

stängning för att hinna hem och fixa och dessutom har Tekla

vart på Prao några timmar imorse...Hundbus!

Jag vet att verkligen inte alla firar sin födelsedag när det inte är

jämt och när siffrorna börjar krypa uppåt.

För mig är det en chans att samla alla mina kompisar på samma

ställe vid samma tillfälle, om så bara över kaffe är det ju värt så

mycket.

Jag ska aldrig sluta bjuda in mina vänner på alla udda och ojämna

födelsedagar jag kommer ha tills jag är slut som artist.

Jag har fått jättefina saker och speciellt en massa fina blommor!

Vi hade kontakt idag.

Utan varken syskon eller föräldrar som länkat ihop oss som en

båt förtöjs vid sin brygga.

Några simpla ord två vuxna människor emellan som båda står

mitt i någonstans och ingenting.

Vi ska prata på riktigt, nån dag men varken idag eller imorgon.

Det finns ett särskilt ställe man måste vara på för ett möte i

den här kalibern och det stadiet av mental styrka är man inte

i vilken given dag som helst.

Sammanfattningsvis så här när ögonlocken börjat trilla ner är

jag glad i hjärtat för att jag har det jag har och är den jag är.

// Melinda

Jag tror inte någon kan älska solen mer än vad jag gör.

Det är en ständigt pågående kärleksaffär.

Vi ska tydligen till Gotland v 29.

Fick alldeles just ett mess av Sandra där hon förklarade detta.

Redan bestämt, redan spikat.

Jag känner folk som vart där den veckan, jag vet vad de har gjort.

Det ska bli ett sant nöje att själv få uppleva detta Sveriges svar på

utlandet.

Idag har jag gått an som en duracellkanin.

Klev upp 05.30 och har inte stannat av sen dess.

Kom just från ett möte och morgondagen blir minst lika lång som

denna, så jag hoppas att batterierna även håller igång mig genom

nästa långa dygn.

Ikväll när jag kom hem slogs jag av att jag faktiskt har någonting

som inte så många har.

En stundande islossning rakt utanför köksfönstret.

Naturens lag är ett skådespel och jag ska med glädje följa den från

balkongen, när älven går på min födelsedag.

Det vet jag ju inte att den gör men jag har tippat det i tävlingen till-

sammans med 9 andra datum :-)

Jag tog några bilder från kyrkbacken en bit här borta, när jag var på

väg hem & byta om tidigare ikväll.

// Melinda

Jag hoppas att han tror på sig själv, lika mycket som jag gör.

Han kan ju ändå allt, säger han.

Planering är ju a och o.

I veckan är det rätt så mycket så i mitt huvud finns ett spikat körschema

över hur varje dag kommer att se ut.

Det blir morgonträning alla dagar förutom denna, då jag nyss vart på

gymmet.

Jag kan säga redan nu exakt vad jag gör varje timme ända tills fredag

kväll vid halv åtta då jag slutar jobbet.

Inte mycket plats för utsvävningar men det är ändå okey.

Jag har ingenting emot att gå fullt ut på rutiner då och då, så länge det

innefattar bra mat, ordentlig sömn, att jag hinner aktivera Rally och att

det finns tid för fysisk aktivitet.

Lyckligtvis jobbar jag varje dag tillsammans med några av mina allra

närmsta vänner så hur mycket tid jobbet än tar har jag alltid umgänge

med kompisar inbakat i arbetstiden.

Det är GULD om nåt!

En sak jag har att fundera på...framtiden för mig & Fjällan är oviss.

Våran snart treåriga relation är svajjig och just nu har jag ingen aning

om hur det kommer att sluta.

Vi har i alla fall haft en bra tid tillsammans :-)

// Melinda

Hon är så lik sin mamma.

Så klok, så engagerad och så mån.

Sanna.

Vi satt på salongen tillsammans i Fredags och pratade om jobbiga

saker som varit, herregud jag fanns där långt innan hon ens var

tilltänkt.

En ung tjej på snart 12 år fick mig att bita mig riktigt hårt i läppen

för att inte brist ut i gråt.

Samma när Danne ringde.

Oftast är jag lika känslomässigt intakt som en sten, känner ingenting,

kan ta på vad som helst utan att det berör, men ibland blir jag löljigt

blödig och hör min egen röst darra.

Då avslutar jag samtalet fortare än kvickt.

I helgen har jag hunnit med två träningspass, ett själv och ett med A.

Jag är nöjd med 4 bra besök på gymmet denna vecka och tar en vilodag

idag.

Känner bara att jag måste få in konditionsträningen på nåt sätt, måste

planera veckan som kommer så att det finns tid.

Skulle jag bara ha lite diciplin på mornarna så har jag gott om tid för det

innan jobbet.

Är bara att bestämma sig!!

Gårkvällen spenderades på en supertrevlig grillfest hos Jocke & Maria.

Singstar för hela slanten och vi hade superkul, alla deltog om än hellre

än bra :-)

Jag är relativt nyss hemkommen från Juliens fotbllscup i Risön.

Då jag inte hade bil och för den delen inte hade kört med tanke på att

vi drack vin igår så räddade Pär min dag.

Som den vän han verkligen är skjutsade han ut mig och råttan dit i morse.

Andy och barnen såg till att vi tog oss hem.

Frusna och blöta har vi intagit soffläge med täcken och filtar som en

riktig söndagseftermiddag.

Rally fick sig dessutom ett åk i diskhon.

Jag är absolut ingen människa som förespråkar hämd.

Dock kan jag just nu inte undgå att känna en gnutta av att rättvisa har

skipats och att ordningen är återställd, i det här fallet alltså.

// Melinda