Saknar man virke, så bygger man på luft.

Luftslott.

Gårdagen, tillika denna veckans första dag bestod bland annat av en prom

över bron till Johanna som bjöd på fika eftersom hon nyss fyllt år.

Det blev även lite manekängvisning inför helgen och pressen på mig är nu

överhängande.

Johanna såg ut som en gudinna i sin klänning, och eftersom vi ska gå dit

tillsammans måste jag ju försöka att komma i närheten av hennes stjärn-

status, men det kommer inte att bli lätt.

Då kommer den stora frågan, kan man ha en klänning som man haft på sig

vid ett tidigare tillfälle?

Även fast en del av människorna är desamma då som nu.

Det känns helt fel, men å andra sidan, om man bara ska kunna ha alla sina

kläder en endaste gång så är det ju hyffsat ovärt.

Jag kan inte etikett på sånna här saker, nån måste hjälpa mig, jag undrar

vem jag skulle kunna fråga nu när Lina är bortrest, annars hade hon haft

stenkoll på en sån sak.

Modeguru som hon är.

Vilken löjligt litet I-lands problem jag har, nästan så man skäms.

Dagens arbetsdag har rullat på som vanligt.

Jag har träffat Anders i morse, han är lugn och sansad inför sitt kommande

giftemål och jag kan se att han längtar utav bara den.

Jag längtar också, finns ingen ärligare kärlek än deras.

Kommer nog aldrig gå på ett bröllop som känns mera rätt, genuint och själv-

klart än så här.

Jag är inte den lättrörda typen, mina tårar trillar nån gång vart annat år i

bästa fall men redan nu när jag tänker på att jag ska få vara där och se dem

och barnen så misstänker jag att det komma att snoras & tåras en hel del.

Vattenfast mascara & näsdukar :-)

Ikväll hoppade jag över gymmet och tog en långpromenad med Rally istället.

Vi for bland annat upp till furuvallen och spelade fotboll, han är helt galen i

bollar av alla storlekar.

Jag kombinerade aktiveringen av Rally med ett långsurr med Ulle över telen.

Tacka vet jag headset.

I morgon är jag ledig.

Planen är att åka med Linda till Happis/Torneå, sen möta upp mitt gamla

tjejgäng för sällskap & utgång.

Det är alltid lika kul när vi har våra sammankomster några gånger per år.

Det känns aldrig som att det var särskilt längesen, även om det gått flera

måndader sen vi setts.

Lina, Lotta, Erika & Anna (& Gabben som vi förlorat men som alltid är med)

är verkligen riktiga vänner.

We go way back -som man skulle kunna säga.

Tillsammans har vi växt upp och gjort allt det där som man gör när man i

ungdomens dagar provar nya saker och sakta men säkert tar sig fram mot vuxenvärlden.

KIllar.

Jag har gett upp tanken att förstå hur de tänker.

Man får helt enkelt bara inse och acceptera att vi är komunikationsmässigt

väldigt långt ifrån lika.

En röd kub, är inte alls säkert varken röd eller kub i hans ögon.

Han är inte dum i huvudet för det, han bara ser inte det jag ser, vi får olika

bilder av objektet presenterat för oss på näthinnan.

Enligt mig är det bara slöseri med tid att försöka ändra på ovanstående

faktum, det viktigaste med karln är ändå att han besitter några grundläggande egenskaper, bland annat så måste han fan kunna k*****a  & grilla!

Ursäkta språket, men jag tror knappast det finns en tjej som inte håller med

mig i mitt påstående.

Dock finns det ju andra mycket väsentliga drag man inte heller skulle kunna

tänka sig att kompromissa med.

Nu är det sängen för den här gången.

// Melinda