När jag verkligen vill säga nåt till någon, så säger jag absolut ingenting.

Det har blivit en grej för mig att göra raka motsatsen till det jag eg vill.

Pissväder.

Konstigt, men idag tycker jag att det är skönt.

Jag borde inte göra det eftersom denna helg hade kunnat ge mig en första

chans att verkligen känna av att det är sommar på riktigt.

Dåligt väder ute ger en mera kravlös tillvaro, man måste faktiskt inte ut.

Söndagar har genom alla tider varit min absoluta favoritdag av bara en enda

anledning och den är att jag alltid har fått göra nada/zip/inget på veckans

sista dag.

Söndagarna har alltid bestått av massa god & flottig mat, godis och fimer i

högar, soffan, sängen om vartannat, dvala bort hur och när som helst i sin

matkoma, inget jobb, inga förpliktelser.

En dag för avslappnat umgänge i hemmamiljö.

Det låter förmodligen as-boring men när man jobbar mycket är den enklaste underhållningen den bästa.

Den här söndagen startades med en brunch.

Kan det finnas nån mer hungrig person än mig på mornarna...?

Bara hungern själv kan väcka mig långt innan jag hade tänkt stiga upp.

Har jag sagt att min hund gillar bastu?

Då han alltid bastat med mig har det ju aldrig vart nåt speciellt eller särskilt

märkvärdigt med det men jag börjar förstå att det kanske inte hör till de

mest vanliga en hund gör :-)

Fast Rally är inte som alla andra hundar.

I veckan har varit en vecka som jag har funderat mycket på en massa saker.

Jag har tänkt igenom en del beslut jag tagit i mina dar, då minnen från förr

jagat ikapp mig av en särskild anledning.

Sen har jag funderat en hel del på min framtid och så har jag tänkt på att

jag är - under all kritik- dålig på att prata om känslor med nån som det finns

känslor eller tycke för.

Det är ett senare problem jag dragit på mig, som jag verkligen varit en klippa

på tidigare.

Nu för tiden känns bara tanken på att säga nåt som har med mina funderingar

att göra som ett oöverkommligt hinder.

Pinsamt, jobbigt och alldeles för svårt.

Jag skulle behöva vistas mer kring små barn och lära mig av deras raka och

spontana sätt att bara kasta ur sig precis det som de känner just här och nu.

En veckas praktikplats på nåt dagis till hösten kanske ??  :-)

Jag har ny tele.

I butiken sa han att om jag inte blir nöjd med den här så är "smartphones"

ingenting för mig.

Å i ärlighetens namn, den är alldeles för smart för mig.

Jag är ju så omatrealistisk.

Det enda jag vill är att kunna köra Spotify i luren så jag kan ha den när jag

är ute och prommar eller tränar, men den här telefonen är ju som ett stort

mysterie.

Jag fattar ingenting, den är liksom långt bortom min tekniska kunskap.

Börjar tro att jag kanske inte lever upp till dagens alla modernigheter :/

Man behöver ju inte alltid visa sig från sina ljusare sida, vilket jag inte

heller tycker att jag gör men hur som helst bjuder jag på en hemskt ful bild

på mig själv på mitt körkort, taget för 7 år sen lite drygt.

(dock haft körkortet i 13)

// Melinda