Just gonna stand there and watch me burn,

that´s alright because i like the way it hurts.

Efter en lång och händelserik helg är jag tillbaka till vardagen med fasta

rutiner och allt som är vanligt.

Om jag får välja tar jag alla gånger vardag före fest.

Jag är en rutinmänniksa som inte gärna spelar ut och flummar till allt för

ofta.

Jag gillar att äta och sova regelbundet.

Jag behöver ordning & reda i mitt liv eftersom det allt som oftast är kaos

på insidan.

Jag behöver lugn & ro så att det finns tid för eftertanke, en chans att lyssna

på mina riktiga känslor.

Det är äckligt jobbigt att vara intakt med dem ibland men ack så nyttigt,

att våga erkänna för sig själv att man känner det man känner. 

Fredagen bjöd på en visit hos Ulle i baskeri med middag & sightsing, ett

kort besök på campingen för att "se" Gilberto eller vad han nu heter :-)

Trevligt sällskap gav en trevlig kväll.

Lördagen spenderades på Kalix camping, såg tävlingen som abrupt fick

avbrytas av mig på grund av mitt jävla katarr!

Fast å andra sidan får jag skylla mig själv, jag retade igång det så när

det kom som ett brev på posten var jag inte det minsta förvånad.

Hem, vila, magmedicin, två timmar senare på banan inför kvällen.

Sandra, Henrik, Pekka & jag körde en liten förskiva hos mig innan vi gick

ut. 

Efter en städat kväll drog jag en hemsmitning redan innan halv två.

Skulle bara kila ut & låta råttan ta en piss innan läggning då jag träffar på

Kjelle som bor under mig.

Tre timmar & två vinare senare ramlar jag in hemma alldeles för berusad

och alldeles för sent med tanke på att klockan skulle ställas på 09.

Kjelle är förutom min granne, min bilhandlare men också min ex svärfar.

Det blev lika många skratt som krokodiltårar denna natt.

Trots att min tidiga kväll förvandlades till nattsudd är jag glad att vi möttes,

det var både trevligt & skönt att prata.

Lördagen bar iväg till Haparanda för att ha möhippa för Linn som gifter sig

den 24 e.

Då lilla My hotat mig med att döda min hund om jag lägger upp några bilder

från våra bus måste jag låta bli, skulle aldrig gambla med Rallys säkerhet. :-)

Det var i alla fall en superlyckad dag, kväll & natt.

Klockan 04.30 ligger vi ute i en pool i regnet under bar himmel och konstaterar

att det INTE är värt att simma över till Hirrajärvi ;-)

Eller hur Petra..... ??!!   :-)

// Melinda

Gårdagen var magisk.

Faktiskt bara en sak som fattades...

Igår var jag utomhus från 14 då jag slutade till halv elva då jag kom hem

på kvällen.

När vi gick från jobbet fortsatte vi förbi bostaden och knallade vidare till

färjeläget vid vassholmen.

Jag bestämde mig för att åka över och strosa på med Rally där ute, hälsa

på Danne och se om han hade tid med en kaffe.

Väl vid färjan träffade jag Linda som också skulle över och inte långt efter

det dök Anders & Linn upp.

De var där för att ha en liten generalrepetition kring deras stundande bröllop

den 24:e.

Tydligen hade det varit sjukt mycket folk där ute under dagen, vilket jag

förstår för det är så himla vackert där ute.

Man kan åka över och luncha, ha en picnic i det gröna med egen lunch, eller

bada och fiska.

Jag och Rally hittade en liten strand på baksidan där vi härjade på och i

princip nästan tog ett dopp :-)

Efter ett par timmar åkte vi över tillbaka till strandpromenaden och gick på

middagsbjudning hos farmor i hennes lilla stuga med min lillasyster & våran

kusin. 

Supergod mat och allmänt jättemysigt.

Kvällsprom hem och slut på dagen.

Ikväll är det jobb lite senare än vanlig.

Hade önskat att jag inte snoozat bort min chans att träna i morse, men det

var tydligen mer intressant att sova vidare :/

Nå väl.

Dagen bjuder på regn vilket gör det helt okey att stå inne och jobba, man

slipper känna avund på dem som annars hade vart på stranden mitt uppe i

en volleymatch.

Vi har en del helgplaner med i dem finns absolut inte nå regn inräknat så

bäst att de vänder.

// Melinda

Det som är nytt är alltid spännande men tänk om jag skulle kunna behålla

den där sköna känslan även efter att vågen av nyfikenhet har ebbat ut.

Jag har haft en riktigt lyxig arbetsdag.

Jobbat 10-14 och innan klockan var halv åtta ikväll hade jag hunnit med

en långprommis med Rally & en massa bus med honom, ett bra gympass,

dusch, matlagning och konsumering av denna.

I vanliga fall är klockan 22.30 när jag är klar med ramsan ovan och då blir

det inte mer av dagen än att hoppa i säng med hund & dator samtidigt som

sovrumsteven surrar i bakgrunden.

Jag ser typ aldrig på den, jag köpte den enbart för att en kille jag dejtade

tidigare sa att han inte skulle sova hos mig igen om jag inte skaffade tv i

sovrummet.

Vem som var mest idiot av oss vet jag inte, han som spelade ut mig mot en

pryl eller jag som köpte det (den)

Hmmm.

Jag har lärt mig av det misstaget, en hel del.

Det satt inte i teven och tydligen inte i mig heller sa han i alla fall till sist.

Vem vet.

Då det fanns tid i mitt liv för att göra nåt ikväll så hämtade jag upp Sandra.

Vi skulle egentligen spela minigolf, det ville jag i alla fall men hon var lite

lätt motvillig så vi drog Druggen för inköp av färdkost ( glass) och sen for

vi på span.

Vi kollade in vars alla bor, vars vi tror att nån bor & vars vi skulle vilja bo.

Det blev ett par mil och ett par timmar i bilen.

Vilket skönt sätt att umgås på, att bara ragga runt och titta sig omkring.

Träningen idag gick bra.

Av ingenting har jag funnit en motivationsvåg som jag tänker rida på.

Jag har snäppt upp maten i tre fyra dagar nu och jag vet inte om det är

inbillning men jag tycker att det känns i kroppen.

När jag säger att jag skärpt maten så menar jag verkligen inte att jag tagit

bort nåt eller "deffar" - snarare tvärtom.

För mig handlar resultatet av träningen att få i mig tillräckligt med energi

för att hålla uppe min vikt.

Jag har alltså ätit både mer och bättre mat de sista dagarna, även godis &

glass och sånt men det är marginella mängder och jag har tränat hårt.

Känns kul att det är kul att träna igen :-)

 // Melinda

Som vi sa igår, den dagen då livet ser ut precis så kommer jag

åka både hit och dit för att dela upplevelsen med någon annan.

Igår var ingen vanlig dag men då allt blir vad man gör det till så blev det just

en helt vanlig dag med bra mat, härlig träning & mycket uppskattat umgänge.

Man börjar ju så smått att ifrågasätta kalendern.

Är det Juli eller är det?

Nu är vi inne i våran absoluta högsommarmånad och inte fan kommer jag

doppa mer än tårna på väldigt länge.

Vi väntar hela övriga året på sommaren och nu när vi är mitt i den så märker

man ju knappt ens av den.

Jag förespråkar inte att resa bort under sommaren eftersom det i normala

fall brukar vara alldeles tillräckligt varmt här hemma men det händer ju inget.

Det blir ju ingen värme.

Ska jag ta en sista minuten trots allt, är det det man måste göra för att få

känna av den där tryckande värmen och inte behöva tänka på om man är rätt

klädd när det blir svinkallt på kvällen.

Igår ganska sent kring midnatt var vi ute och körde, vi kollade in vattnet vid

Filipsborg med mera och meddans jag ville att Rally skulle få springa av sig

där ute så ropade Sandra & Lina att de går och sätter sig i bilen för att värma

sig.

Mitt i sommaren.

Blä.

Helgen hittils har varit med beröm godkänd.

Jag känner så bland annat för att jag inte druckit nåt under hela helgen.

Man har en helt annan behållning av sin lediga tid när man slipper vara seg,

ha ont i huvudet, lida av vätskebrist och känna sig allmänt off.

Genast känner jag mig mycket fräschare, träningspassen blir av, maten är

som den ska och livet utan alkohol känns inte alls som något främmande.

Det här med fest är helt klart överreklamerat.

Om man håller sig till de två glas vin man tänkt är ju det hela ett sätt att

förhöja sitt sociala liv och skapa kvalité men blir det mer än så kommer bak-

sidan fram.

I alla fall i min ålder ;-)

Idag ska jag hinna med massa saker.

Dessutom är det sista dygnet med F.

// Melinda

Ja, det var oansvarigt och inte alls genomtänkt.

Saker spårade ur men vi LEVER och mår bra.

När man begått ett misstag så kan man tackla det på flera olika sätt.

Man kan i början skylla ifrån sig, förneka eller inte acceptera den kritiken

som man ställs inför.

Jag vill påstå att det är en mognadsfråga hur man hanterar just snesteg

och hur man sen tar ansvar för vad man just gjort.

Att saker i ens liv inte går som planerat och att det kommer finnas stunder

då jag planlöst kastar mig in i något utan att tänka konsekvent tror jag

kommer följa med mig i mitt liv för alltid.

Jag är över 30 nu och mer vuxen än jag är kommer jag inte att bli.

Jag kommer bli mer erfaren, bli klokare, vidga mitt spektra för lärande

med mera, men att leva resten av mina dagar utan att göra fel kan jag inte

se framför mig.

Kan någon det??

Så... dagen har passerat & den har varit intressant.

Jag tar med mig den i bagaget på en speciell plats och där ligger den och

påminner mig om hur jag är som person.

Gårdagen var helt underbart rolig.

Så spektakulärt mycket skratt det blir i det där umgänget!

Ante & Gustav känns som kompisar från förr på nåt vis, sånna man kännt

mycket längre än man i själva verket har.

Att bara för en kväll få känna sig SÅ lätt i hjärtat och väldigt bekymmerfri

är tacksamt så det sjunger om det.

// Melinda - med insikt :-)